Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Almqvist och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 Werner Söderhjelm
ännu på den tredje dagens afton och demonstrerade för dem sina
åsikter om skalder och deras verk, framhållande "att det fanns
fyra, vilka han obetingat satte högst bland världens diktare,
nämligen Homeros, Cervantes, Shakespeare och Almqvist; även ansåg
han Ossians sängar såsom de skönaste i sitt slag".1
En viss formulering — om också knappast en sådan att han
själv skulle gillat den — fingo känslorna i Runebergs krets genom
en sentimental dikt, som Emelie Björksten mer än ett år efter
katastrofen, på hösten 1852, lät trycka i Helsingfors Tidningar.
Runebergs idé om den vackra visan och det dåliga instrumentet
går igen i en fråga, huru så mycket ont kunde bo samman med så
mycket skönt, men författaren tillägger ett beklagande av att de
svarta blommorna i skaldens tanke hade fått sprida sin giftiga doft.
Därpå ett par strofer, i vilka återfinnes den redan i Finland ofta
upprepade försäkran att detta land förstod Almqvist bäst:
För dig nu äro diktens himlar slutna:
»Guldfåglen sörjer uti paradis»,
De »rosor» uti diktens lustgård brutna,
Yid Skandiens bröst de frysa bort till is,
Det finns ett land, som ömmar vid din smärta,
Som trycker dina rosor mot sitt hjärta.
Een sorgeflor man hängt omkring din lyra,
Och sången sörjer djupt sin vilsna son,
De sköna »drömmar» dem i svärmisk yra,
Du drömt bland molnen — detta himlalån! —
Allt sörjer, gråter, lider och beklagar
Det öde dig från sångens guldland jagar.
Slutligen, och detta hade Runeberg naturligtvis allra minst
varit med om, en bön till den "fallna anden" och den "biltoge"
att ångrande fly till högre makter med bön om förlåtelse:
Fly fallna ande! fly från jordens jämmer
Sök ångerfull Allfaders milda famn.
Till högre ton du sen din lyra stämmer
Och ber om nåd i Frälsarns helga namn!
1 (Emelie Björkstén), Några minnen av e***, Runebergs silverbröllop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
