- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 4. 1923 /
3

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I

Romantikern Stagnelius 3

daterad till år 1812, mynnar nt i en bön till sånggudinnan att lära
honom besjunga:

Den vises trötts mot Ödets tyranni

Och pliktens allmakt i ett dygdigt hjärta.

Man kan icke säga, att den nittonårige poeten blev bönhörd.
Dikten i övrigt vittnar om att han har så litet av ödestrotsande,
självtillräcklig stoiker, som det gärna är möjligt. Den ger oss en
bild av en ung, i månskensstämningar försjunken poet, vars »dag är
mulen», och som av fantasien (»bildningskraften») och sånggudinnan
väntar och undfår glädjen, »höga känslors rus»:

Du sjelf, o, hell Dig! Sånggudinna hell!
Med glädjens Sylfer nedstår i mitt tjäll,
Där, lämnad åt mig sjelf en stormig quäll
Vid minnets trollsken drömmande jag vakar.

Dikten har samma innehåll — bortsett från det sista versparet
— samma motsättning mellan fantasi och verklighet, samma glädje
över sånggudinnans besök men icke fullt samma romantiska
terminologi som den långt senare och skönare sonetten Grymt
verklighetens hårda band mig trycka (I: 386). Det är i romantikens
tillflyktsorter: hoppets, minnets, fantasiens och diktens, som skalden
vilar ut.

Och dock är säkerligen denne diktare naivt och intensivt
uppriktig, då han ber sånggudinnan lara honom att »oskuldsfull och
fri» sjunga om »kyska lågor» och om »pliktens allmakt i ett
dygdigt hjärta». Redan funnos i hans inre den sensuella livstörsten
och hängivenheten åt en krampaktigt asketisk moralism, men den
oförenliga motsättningen dem emellan skulle först en senare
självprövning göra medveten för honom.

I dikten Bygden (I: 5), likaså daterad till år 1812, framträder
samma inre motsägelse men ännu mera tillspetsad. Här berättas
den allegoriska sagan om Dygden, en prinsessa, i sin jungfrubur
bevakad av Egennyttan, »denna grymma fe», i vars tjänst
»begärens hopar» stå väpnade med »blanka trollsvärd». Ynglingen
kallas av Äran att befria prinsessan:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:24:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1923/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free