Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exotism och orient i »Lycksalighetens ö» 105
fantastiskt sägenstoff och litterära anspelningar som den är.1 Det
heter om en av berättelsens huvudpersoner, den unge schahen, att
han »lika fast trodde på Firdusi’s verld, som på Koran», och
härmed angivas tvenne av Palmblads väsentligaste källor. Där äro
först alla allusionerna på figurer och scener i Schahname, det gamla
Persiens jättelika krönikeepos. De sidor i novellen, där Palmblad
genom den unge schahens mun uttalar sin beundran för dess
mäktiga gestalter och gigantiska sägenvärld, bilda ett förspel till det
inspirerade partiet om JTirdausi i uppsatsen om Persiens fornhävder
i Hermes (1821). Vid detta senare tillfälle kunde Palmblad ansluta
sin framställning till Görres’ med en omfattande inledning försedda
prosatolkning av Schahname (1820); Holmen i sjön Dall
komponerades emellertid ett par år innan Görres’ översättning förelåg, och
man måste antaga, att han känt verket genom någon tidigare
överflyttning till europeiskt språk, möjligen Champions engelska (1790),
vilken nämnes i en förut omtalad, med all sannolikhet av
Palmblad skriven artikel i Svensk Litteraturtidning 18lo.2
Den andra viktiga beståndsdelen i Palmblads novell är
uppenbart Koranen och den muhammedanska legenden. Det var icke
något skryt, då Palmblad i ett brev till Hammarsköld 1820
försäkrade, att han nu kände Muhammeds religion »nästan så bra
som vår prostentantiska [sic!] ecclesiastik författning», ty Holmen i
sjön Dall bär ständiga vittnesbörd härom. Schahens dröm, novellens
kärna och höjdpunkt, bör icke i främsta rummet sammanställas
med den tyska romantikens drömmålningar; den är en orientalisk
visionsdikt av alldeles samma typ som den kända, under 1700-talet
bland andra av Addison och Herder återberättade Mirzas syn. En
passage ur denna dröm som den följande återgiver i flera detaljer
troget Koranens skildringar av de rättfärdigas njutningar i paradiset,
om än berättelsetonen är oskuldsfullare och mera luftigt sagolik:
»Och vid den första morgonstrålen framgingo Paradisets svartögda
Jungfrur, och började på de gräsrika ängarna uppföra lekar, dansa
och fläta kransar. Efter dem kom en tropp männer, som under
skuggan af en lummig ceder, nedsatte sig i krets på marken. På
deras vink uppsteg från jorden ett jaspis-bord, besatt med gull-fat
och christall-bägare, i hvilka frukterna sjelfvilligt neddignade och
1 Se Böök, Den romantiska tidsåldern, s. 138.
2 Nr 20, spalt 307. Motivet med ättlingen till den store Rustan, som spelar
en viss roll i novellen, tyckes hämtat från Novalis’ Heinrich von Ofterdingen. Se
Novalis’ Schriften, hrsg. von J. Minor. Jena 1907. Bd 4, s. 80, 81.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
