Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Grape: Tidsrörelser inom studentvärlden i Uppsala 1792—1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidsrörelser inom studentvärlden i Uppsala 1792—1793 217
Det tredje talet handlar om mänsklighetens eviga grundbegrepp
om sanning och dygd och innehåller en ganska oförtäckt apologi
för franska revolutionens storhet, alla villfarelser och missgrepp till
trots. — Den fjärde skriften, som är den omfångsrikaste av allaT
handlar om uppfostran och allmän upplysning — »det första och
vissaste steget til människo-slägtets sällhet» framhåller författaren
med citat från hertigens första tryckfrihetsförordning.1 Här skisseras
upp ett helt, litet folkbildningsprogram, som erbjuder åtskilligt av
intresse. Det är för övrigt det enda av talen, vars författare är säkert
känd: det härrör från Olof Hansson Forssell. — Det femte talet vill
vara ett »Samhällslefnådens försvar», alltså riktat mot Rousseaus
förhärligande av naturtillståndet; det innehåller också såsom
avslutning några ord till försvar för konventsrörelsen och dess syften. —
Gentemot de klagomål, som tydligen rests — då som så ofta senare
— mot ungdomens inblandning i politik och allmänna frågor till
förfång för studierna, hävdar det sjätte talets författare de ungas rätt
att träda i kontakt med »de Vetenskaper, som innefatta
människoslägtets eller et Folks sanna rätt och lycksalighet och medlen til
deras vinnande» och ger härvid uttryck] åt ett mycket bittert klander
mot den slags lärdom, »som blott odlas för at lysa, men icke at
gagna», som står fullständigt vanmäktig inför mänsklighetens olyckor
och absolut oförmögen att bidra till dess välfärd. I detta tal har
Atterbom2 tyckt sig finna särskilt »mycken Thorildisk efterklang».
— Det sjunde och sista talet handlar huvudsakligen om människans
sanna värde, men författaren kommer därvid även att syssla med
upplysningens nytta, som han försvarar mot dess ovederhäftiga
belackare. I detta sammanhang finner han även anledning att beröra
konventen, som han anser tillfyllest rättfärdigade av studenternas
uppförande och avsikter:
»En uplyst Regent har lemnat sitt bifall åt vår inrättning; den
liar tilvunnit sig vare mäst uplyste Lärares hedrande vittnesbörd; den
är öpnad i Fosterlandets sköte och under dess ögon.»
1 Det var mer än en passus i den ordrika juli-förordningen som under den
begynnande reaktionens dagar spelades ut mot hertigen, men denna var alldeles
särskilt omtyckt: den förekommer även i studenternas böneskrift (jfr ovan). I
originalförfattningen, »Kongl. Maj:ts nådiga förordning om en allmän skrif- och
tryck-frihet... den 11 julii 1792» (Sthm 1792), lyder den: »...som... Wi
derhos-betänkt, at allmän uplysning är första och wissaste steget til allmänt wäl, samt at
friheten i tankar och tryck är en af et fritt Folks dyrbaraste tilhörigheter och en
oskattbar gaf wa, den Skaparen sjelf förlänt menniskoslägtet och den man icke utan
at misskänna och oförrätta des i naturen grundade rättigheter kan afkorta» o. s. v.
2 Sv. siare o. skalder, D. 5, s. 82.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
