Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Konventvisor och andra politiska dikter från revolutionsåren 1792—1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
238 Nils Afzelius
1790 med ett tal på vers över freden mellan Sverige och Ryssland,
som upplästes på Upplands nation. Johan Sigfrid Schedvin, som
1793 tog medicine doktorsgrad, dog redan vid 29 års ålder i
lungsot, 1797 enligt Sackléns läkarhistoria (2: 1, s. 285). »Han hade ett
muntert sinnelag och eldigt snille», säges det där om honom. Hans
författarskap till de båda visor som lära ha sjungits av studenterna
vid det celebra tillfälle, nyårsaftonen 1793, då
tryckfrihetsförordningen skulle ha jordats med vederbörlig pompa, har jag funnit
bestyrkt av en relation, som rätt nära överensstämmer med den
som Palmblad anför i Biografiskt lexikon (art. Olof Forssell, del 5,
s. 46—49). Relationen (avskrift bland strödda handlingar till G. IV,
Ad. hist i K. B.), som även innehåller dikterna 1, 2 och 5, tillägger
Schedvin alla tre visorna, alltså även »Upsala Visa»: »Författaren
till dem var väl i allmänhet okänd; men förmentes vara Medicinæ
Candidaten Schedvin». (Denna passus utelämnad i Biogr, lex.)
En annan avskrivare uppger däremot Ekeberg som författaren till
»Upplysning gråt» . . . (U. U. B., V. 18. Politiska visor).
Kanhända får man räkna den okände Berg till samma krets
av unga studenter och frihetssvärmare. Nordenskjöld kan icke
gärna vara någon annan än C. F. Nordenskjöld (1756—1826), den
kände Swedenborgaren, översättare av Payne’s Människans
rättigheter och utgivare av den politiskt illa anskrivna tidningen
Medborgaren, till vilken f. ö. Deleen lämnat bidrag. Hans dikt är
som synes starkt påverkad av Kellgrens frihetshymn i Gustaf Vasa
och ännu mer patetiskt uppeldad än de något tama konventvisorna.
Typisk för den i allmänhet försonliga, starkt konungsliga och i
grund och botten foga revolutionära stämningen inom konventet är den
välmenande allegorien »Skördemännerne». Genom en anteckning i
den ovan omtalade avskriften ur Gjörwells papper sätts man i
tillfälle att lokalisera dikten till ett bestämt tillfälle, jubelfesten mars
1793. Det heter nämligen här: »Författad af Hr Magr And. Gust.
Ekeberg, på Landshöfdingens i Upsala, Herr Schröderheims,
begäran, för at presenteras åt Hans Maj*, den unge Konungen,
under des vistande i Upsala vid Jubelfesten år 1793, hvilket skedde,
och emottogs skaldestycket med Nådigt välbehag:
Convent-ung-domen til icke ringa gamman.» Genom denna upplysning vinner
Ekebergs poem icke så litet av intresse.
De här avtryckta dikterna ha, kanhända med undantag av
Järtas visa, icke något högre poetiskt värde, men de ge tids-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
