Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Palmblad och Brockhaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Palmblad och Brockhaus 37
hågor voro, som redan berättats, blott alltför berättigade. »Den i
sig sjelft lilla lönen för de trenne förflutna åren reducerades»,
skrev han. Det var ett grymt skämt, när det i lönebeslutet sades,
»att Adjuncten Palmblad skall af förekomna för honom talande
skäl för hvartdera af de trenne förflutna åren erhålla 116 Ed 32
Sk bco».
Det var ju icke underligt, att Palmblad var nedstämd efter
detta slut på hans långa lönekampanj. Men med den stora och
outsläckliga energi, som stod honom till buds, tog han sig ingen
rast i sitt arbete och beslöt att på andra vägar nå fram till
målet — skuldfrihet. Redan samma brev, där han underrättade
Brockhaus om att hans förhoppningar slagit fel, innehöll ett meddelande
om, att han nu var i full fart med att utföra en helt ny plan:
»In dem Augenblicke, wo dies Schreiben abgeht, sitze ich auf dem
akad. Katheder und präsidire für eine Disputation, wodurch ich mich
für eine erledigte Profession in der griechischen Sprache habilitiren
denke.» Utgången var länge ytterst osäker, och Palmblad hade
orsak att frukta det värsta. Röstningen i akademiska konsistoriet
utföll icke så, som han önskade, bl. a. röstade Geijer emot
Palmblad, vilket gjorde denne ont. Han skrev till Hartmansdorff: »G.
har i sitt Votum önskat mina meriter en annan belöning; han vet
bäst, att detta näppeligen kan ske, och genom
Rikshistoriegraph-lönens indragning — på hvilken han förut grundade en plan för
sig och mig, såsom sin vicarius — lärer det väl nu vara omöjligare
än någonsin». — Det var just för Geijer, som Palmblad hade
vikarierat, och den senare hade vissa anledningar att tänka sig Geijers
votum bestämt av personliga hänsyn. Palmblad och Geijer hade
nämligen tillsammans haft andra planer, som emellertid strandat,
och icke utan skäl ansåg Palmblad, att han så gott som hela sitt
liv uppoffrat sig för sina vänner och den goda saken, varför han
vore berättigad att sent omsider äntligen få en tr}rggad och ansedd
ställning. Den 9 nov. 1831 sände han till Hartmansdorff följande,
i flera avseenden märkliga uttalanden:
»Jag kommer nu till en punkt, som visserligen i viss mån rör
mig, men för öfrigt en vida vigtigare person samt svenska
Literaturen i allmänhet. Förleden vår gjorde mig Geijer det
förtroendet — hvad visserligen för hans vänner länge ingen hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
