Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MannaSamfund 61
filosofiska diskussionerna inom förbundet ha säkerligen mycket starkt
påverkat gestaltningen av diktarens läroåskådning-. Och den
vän-skapskult, som rådde inom kretsen och som alltmera kom att bära
upp förbundsbröden! Love som ledare och profet samt tillika
själasörjare för alla medlemmarna, har spelat en mycket viktig roll för
utbildandet av karakteristiska drag* i hans personlighet. En
utförligare översikt av idéer och personligheter inom detta romantiska
cenakel är väl alltså i sig själv försvarad men motiveras också av
det stora källmaterialet, som ännu icke i sin helhet kommit till
användning.
Stiftare av MannaSamfund voro utom Almquist överstelöjtnant
M. Sturtzenbecher samt de båda prästmännen A. J. Cnattingius och
Anders Berg. Under år 1818 invaldes Johan August Hazelius, som
snart blev Almquists intimaste vän, Samuel Johan Hedborn samt
den likaledes fosforistiskt orienterade kanslisten Carl Magn. af
Lehnberg, biskopens son; under år 1819 tillkom ytterligare en Gabr.
Guldbrand, senare kollega vid ett Stockholms-läroverk. Det tycks
emellertid, som om samhörigheten inom denna krets inte varit
fullständig. Ty detta är väl förklaringen till den radikala bestämmelse,
som antogs det sistnämnda året och som fastslog, att den som utan
giltigt skäl uteblivit från mer än trenne sammankomster skulle anses
ha uteslutit sig själv. Följden härav blev, att efter maj 1820 av
de ovan nämnda endast följande fyra stodo kvar: Almquist,
Sturtzenbecher, Berg och J. A. Hazelius. Protokollen upphöra just vid
denna tid, men i vänkorrespondensen i Nord. Muséet1 kan man
följa kretsens vidare öden. Det är nu, fr. o. m. år 1820, som de
s. k. ynglingarna komma till, mest unga studiosi och tjänstemän i
huvudstaden, av vilka Almquist betraktades som en gudaingiven
siare och vilka kritiklöst och med hänförelse anammade hans idéer
samt åratal framåt — varav föreliggande redogörelse avser tiden
ungefär fram till Värmlandsflyttningen — fullständigt kommo under
hans inflytande.
Dessa Almquist-adepter i egentligaste bemärkelse voro Jonas
Wærn, J. Ehrencrona,2 Em. Olde, slutligen språkprofessor, bröderna
1 I fortsättningen citerade brev återfinnas, då ej annat anmärkes, i N. M:s arkiv.
3 Ehrencrona, vilken en tid av bröderna synes ha betraktats som förlorad för
förbundets läror, gifte sig längre fram som häradshövding i västra Värmland med
en smedsdotter från Sälboda bruk, kuriöst nog en kusin till den flicka Almquist förde
med sig från Värmland. Jfr G. Karlberg, Älgå socken i Värmland, Uppsala
1906, s. 164, samt Eda församlings i Värmland kyrkoböcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
