Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Nya Almquistfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 Ruben G:son Berg
när vi framkommo mellan träden till en hög klippa lyst på ena
sidan af månans sken, på den andra sidan svart som afgrunden,
der var det som Konungen träffade en Gestalt — han talade med
henne några Ord som jag för afståndet skull ej hörde, eller för
min späda ungdom skull ej begrep — men tänk min bestörtning,
då vid slutet af deras samtal, den främmande Gestalten framkom
till mig tog mig vid handen och tillsade mig att följa sig.
Konungen som jag förut var van att följa hindrade det icke, han satt
nästan som sanslös på en vild sten, tycktes convulsiviskt hafva
omfattat sitt Svärd — när vi bortgingo vinkade den beslöjade
Gestalten ännu en gång liksom ett tyst evigt farväl till Konungen —
snart förlorade vi honom ur sigte. Slutligen, Sir Patrik, när vi
framkommo till en enstaka förborgad Hydda der vårt Sälskap på
vandringen ökades med Pater Amaury, då först lyfte Gestalten
slöjan — det var Grefvinnan Sir Patrik! Jag häpnade för hennes
ansigte, som jag förr aldrig sett, men hvartill jag1 drogs af en
outtrycklig känsla. Hon sade ingenting* — men vi åtföljdes alla till
den händelse inträffade på Warnhems Skog, som jag önskade Ni
ville måla på er tafla, då Brucens kom, straxt efter den
vördnadsvärde Paterns död — Måla om Ni förmår, min bestörtning — då
Brucens visade djupaste vördnad för denna Gestalt, som fört mig
— då Beatrice, i hvars armar jag sprang och kallade min mor1,
befalte mig att knäböja för henne med hvilken jag följt — Jag
gjorde det! Himmel, då sänkte sig den höga med lågande ansigte
till min mun kysste mig och sade — Ja, du är min Dotter O
Sophia! — Förföljd utan Hem, utan Fader, utan Konung, utan
Beskyddare skall du vandra med mig genom öknarna2, men–––-hon
tystnade åter och slöjan föll för hennes ansigte. John Bruce, som
blifvit uppmärksam af dessa Ord, och som ville underrätta sig om
olyckan med Pater Amaury, hade snart derefter ett Samtal med
den Gestalt jag åtföljt — jag hörde och såg intet — jag vet ej
hvarom de talade, men följden blef att denna Person, som vi sedan
kallat Grefvinnan, i Brucens sälskap jemte mig reste hit till detta
nya land, som jag kallar mitt Fädernesland, emedan jag icke eger
något, och emedan detta eger det käraste jag har.
Denna Tafla af återseende och upptäckt i Warnhems Skog skall
bli en af mina vigtigaste Taflor, sade Patrik — utan denna
händelse hade icke Lady Sophia varit i Skottland!
1 ä fr som jag lydt som inin mor, när hon snart upptäckte att jag sjelf icke
viste med hvem jag vandrade 2 ä fr Lifvets öknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
