Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Nya Almquistfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Ruben G:son Berg
för henne — glädjen öfver att här på ön skall Morentio hafva
kommit undan.1 Efter himmelskt vacker idyllisk sång går hon undan
att söka — Då hon försvunnit mellan kuliss—, framkomer från
andra sidan ett Lejon. — går bort bland k^- Ombrosa återkommer:
stor förskräckelse — Jag är då bland Vilddjur på denna sköna ö?
O i hvilka magters hand ligger då mitt öde? Lejonet kommer —
Hon besluter stå som en staty, lik de öfriga — och hoppar upp
på en piedestal. Lejonet kommer, betraktar henne — Stor tystnad
på scenen - hvarunder Orchestern har tillfälle att göra underverk.
Lejonet utgår och Ombrosa står allt stilla.
Nu inträder Clementia Zarisca, utan att märka O:s närvaro.
Hon har en högst grann, men infernalisk mantel öfver sig —–––-
Monolog, hvaraf man får höra hennes eget olyckliga och
förskräckliga öde, och hvarföre hon i högsta grad måste anstränga sig
att bemägtiga sig Urgonos thron och folk Morentio och alltihop.
Hon är nemligen i sig sjelf en fée, är Satans Dotter, har haft
mycket plågsamt nere hos honom i helvetet; och derför velat ånyo
komma upp på den sköna och älskvärda Jorden. Hon har fått sin
faders lof härtill, med vilkor att hon skulle bemägtiga sig en hel
nation och i synnerhet dess furstar och bringa dem samt och
synnerligen i förderfvet. Lyckades hon häruti, så fick hon vara på
jorden, och slippa koma ned i underverlden igen. Både af djup
önskan, att få vara på den vackra jorden, och af rädsla att återk,
till Infernum, samt slutligen af kärlek till Morentio, hade hon gått
till verket; men hennes plan hade strandat mot Morentios tycke,
som lemnat hennes avancer åtminstone till hälften obesvarade. När
han slutligen kom i färd med Ombrosa, hade Zarisca beslutit hans
död, hellre, än att hela hennes välde öfver Urgonos folk skulle gå
förloradt. (Detta är en lång exposé som jag gjort här ovuligt
för att göra Zariscas ställning begriplig, men kan kort och
expressivt göras på scenen förstådt). Nu tillkännager hon, att Ön dit
hon kommit, är alla helgons Ö och att Morentio genom goda makters
biträde dit begifvit sig. Hon ämnar nu uppkalla alla medel att
förtjusa honom.
Florentio inkommer, i en skön landtlig drägt, märker ej i början
Zarisca. Hon sjunger vackra saker om sin kärlek utan att nämna
Ombrosa. (Man ser på statyn Ombrosa står som en bild —).
Zarisca afkastar den infernaliska manteln framträder, som en skön
1 Obs hvarför FI. ej kommit hem [Antecknat i margen.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
