Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Sven Cederblad
Det är nog på grund av den svåraste och smärtsammaste
erfarenhet, som Stagnelius blivit den purpurröda lyckodrömmens och
det outsägligt plågsamma uppvaknandets diktare. Man tanke på
Endymion (I: 353), efter vad Albert Nilsson visat (a. a., s. 72) diktad
under något av Stagnelii sista år, en tid, då han, om man får tro
Atterbom (Litt. Kar. II: s. 45) och den följdriktiga utvecklingen av
opiebruket, särskilt skulle ha varit hemfallen åt den så lockande
lasten. De två sista stroferna ge den plötsliga peripetien:
Tystna, suckande vind i trädens kronor!
Rosenkransade Brud på saffransbädden
Unna herden att ostörd
Drömma sin himmelska dröm.
När han vaknar en gång, hvad ryslig tomhet
Skall hans lågande själ ej kring sig finna!
Blott i drömmar Olympen
Stiger till dödliga ned.
Om denna ödsligt hemska tomhetskänsla efter drömmens
härlighet yttrar De Quincey (a. a., s. 435).’
Why should I dwell upon this? For indeed the state of gloom
which attended these gorgeous spectacles, amounting at last to utter
darkness, as of some suicidal despondency, cannot be approached
by words.
Men för det narkotiska somnandet och vaknandet bör man ej
glömma själva drömsynerna. Böök har i sin monografi (ss. 219,
220) analyserat drömmarna i Bacchanterna och blottat den
personliga erfarenhet, som ligger under det exalterade lovprisandet av
drömmens saligheter och sanningsvärde. Det finns över huvud taget
i Stagnelii senare diktning drömmar av så etsande intensiv
åskådlighet, av så bländande lyskraft, att man begynner förstå, huru
skalden kunde hålla drömmens bilder för uppenbarelser av det
sant varande, den högre verkligheten, men det vi kalla
verklighet för sken — Baudelaire, som hade sitt eget paradis i
haschisch-ruset, har uttryckt samma övertygelse. Stagnelii Liljor i Saron
och hans andra, samtida diktning, äro också något av det mest
verklighetsfrämmande, någon kan drömma sig bort till. Sällsamma
accenter, underliga färger, en intensiv glans över skildringen, osedda
strålar, scenerier olika allt annat! Se t. ex. detta tropiska landskap,
som diktaren kanske skådat i sitt narkotiska Eden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
