Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En nyfunnen dikt av Stagnelius. Av Albert Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Albert Nilsson
Ett vältaligt vittnesbörd om fru Bäckerströms nobla
personlighet och varma medkänsla för de fattiga utgör det gåvobrev,
varmed hon 1804 skänkte Ljungby pastorat det här ovan nämnda
sockenmagasinshuset. Ur det vidlyftiga gåvobrevet, som är avtryckt
i Calmar-Posten 1818 n:r 32, 34, 37, meddelas här ett par utdrag:
Måtte intet mitt wälmenta hjerta, min redeliga Själ blifwa
misskänd eller misstydd af någon för sådane afsickter, som äro att förena
med egenkärleken, med ett tomt Lofljud, med den swagheten, att
under utöfningen af något godt, förborga egennyttans alster, eller söka
anseendet i den obestämda Ärans fåfängeliga glänts. Måtte afundens,
aggets eller hämndlystnadens dålda eller synliga pilar alldrig såra den
oblide bedömmarens öfwer andras gerningar egna hjerta, alldrig träffa
mitt, alldrig störa Edert, som nu ären ägare af detta förrådshus för
hungroga medbröder wåra behöfwande likar, Behofwets barn, både innom och
utom oss. Emottagen då, älskade Soekneboar! detta Huset som ett
förnyadt vedermäle af min Saliga Mans Herda-Nit och Embetstrohet
ibland Eder, såsom en minneswård öfwer hans arbete och åsyftade
nytta ibland Eder, såsom en wärkan af hans första började
Magazins-Inrättning härstädes och min sedermera önskade fortsättning dermed!
Emottagen det, med Edert allmänna samtycke och Bifall, till desse af
mig upgifne och till Edert enhälliga och framtida efterlefwande
föreslagne Reglor.
§ 8. Till de usle och olycklige i Församlingen af Socknarnes
egne Barn och Infödingar, som af Sjukdom, Ålderdom, wärkbrutne
lemmar äro Sängliggande eller i annan nöd, utan egit förwållande äro
så tryckte af jordiskt elände, att de hwarken med arbete eller
bedjande wid andras dörrar, förmå skaffa sig något till uppehälle, bör af
den årligen inflytande Ränte Spannmålen lemnas såsom understöd till
hwar och en sådan olycklig och begråten Korsdragare en half Tunna
Spannmål, och på det att intet Magazinets tillwäxt må härigenom
hindras eller minskas, så gifwer jag i sådant ändamål, och till sådane
nödlidande som förut äro nämnde, Tjugo Tunnor Råg, hwilka wid
nästkommande Allhelgonatid, på Magazinet skola blifwa inlemnade,
och emottagas på Magazinets öfwerste wåning, som alltid kommer att
förblifwa sådane fattigas Spannmålsrum af hwilka Tjugo Tunnor, äfwen
utlåningar årligen komma att ske för de fattigas räkning, emot lika
Ränta som den öfrige Låne-Spannemålen, nemligen en half Skeppa på
Tunnan.
Allt talar för att grav dikten har Stagnelius till författare. Det
är det enda hittills kända fall, då han lämnat ett poetiskt bidrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
