Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Neuman: Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 115
Sedan krönikan i detalj skildrat det något hårdhänta sätt, varpå
Karl Krmtssons män tagit drotsen till fånga, omtalar den, att vid
underrättelsen därom (v. 5676 ff.)
Marsken takkade gudh innirlig
at han halp honum sa skinbarlig.1
Andra liknande omnämnanden av Earls tacksamhet förekomma
v. 3225, 9360, 9592.
Men om Karl Knutsson är en from2 man, så vet också
försynen (i överensstämmelse med gammaltestamentlig åskådning) att
furstligt belöna honom därför genom att ständigt hjälpa honom i
hans svårigheter och skydda honom mot fiendernas lömska anslag.
Då Erik Pukes försåt för honom vid Tälge misslyckats, ger
detta anledning till reflexionen (v. 3009):
gudh gömde honom wel i alle stund,
och då Karl Knutsson vid belägringen av Stegeborg blivit föremål
för de belägrades »byssamestare» Rodenborgs speciella men förfelade
bemödanden, anmärker författaren (v. 6120 ff.):
sidhen sköto andre mz the bossar flere
marsken skadde the ey thess mere
al marskens wele oc all sin akt
satte han til gudh an2 all sin makt
ty beskirmade han honom både ta oc mere
for the fiende oc andra flere.
Också vid sitt anfall på Borgholm skyddas han av Guds
mäktiga hand. Försvararna, som vänta honom, ha riktat »alle syna
byssor» mot inloppet till hamnen, men just som han passerar där
(v. 6611 ff.),
1 = uppenbart.
2 I det föregående har jag ej medtagit sådana schablonmässiga talesätt av Karl
som t. ex.:
nar gud wil at thetta haffuer en ände (v. 2830)
j ridher nw i wars herra napm (v. 4345)
om gudh vnna honom the ämpne (v. 4613)
oc sagde »vil gud vnna oss licko oc ämpne
then stora orät mena wy hämpne» (v. 8541 f.),
vilka kanske voro utmärkande för tiden. Dock förekomma de sällan i
Engelbrekts-och Sturekrönikorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
