Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Alexander, Bo Jonsson Grip och Albrekt av Mecklenburg. Av Anton Blanck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Alexander 31
Han kunne ey tala, ey höra, ey se,
aff rætte skam swa war honum we*, *var förtvivlad
han kunne ey hafwa annor swar.
Han sagdhe siælfwer som thet war:
Hwath iak hafwer a Philippum saght,
thet kænnis iak alt wara osat.
Alexander dömpde en rættan dom —
han straffadhe* keysarin ey aff Room — * åen klandrade
lot honum aff: hugga hofwth slæt.
Thet ær wæl hwars öghlara* ræt. *bahdantare
Sedan följer en mycket lång utläggning om »öglare» och den
fara höga herrar löpa genom att lyssna till dem. Detta parti av
romanen är i hög grad intressant då det utan minsta tvekan måste
ha haft sin direkta tillämpning på samtida förhållanden. Det utgör
romanens vidlyftigaste utvikning. Författaren, som icke fann den
minsta anknytning för det i sitt original, har tydligen tillmätt detta
inlägg den största vikt och omgestaltningarna av berättelsen har
uppenbarligen gjorts för att bättre få fram den för hans ändamål
önskvärda motsatsen mellan en god och en dålig tjänare. Men
samtidigt har skildringen härigenom vunnit i dramatisk kraft och
framför allt får Alexander även nu visa sin suveräna kraft. Han
faller icke offer för bakdantarnes intriger, han ser tvärs igenom
människorna.
Med detta bestämda avståndstagande från bakdantarne
sammanhänger nära författarens ständigt visade hat mot förrädarne.
De avvisas alltid, även då Alexander kan ha nytta av dem, och
vissa episoder omarbetas också för att bättre kunna tjäna som
exempel i önskad riktning. 1 »Historia de preliis» uppträder en av
allt att döma ohistorisk person vid namn Strasagoras, vilken där
kallas »Platee civitatis princeps» .(s. 84: 3o). Han spelar ingen större
roll, men hör till Alexanders fiender, förjagas av honom från Platää,
flyr till Athen, uppviglar athenarne till motstånd mot konungen
och försvinner sedan ur historien. Den svenske bearbetaren gör
av honom en liten politisk karaktärsstudie, som säkerligen icke
tillkommit utan mening och avsikt. Man måste komma ihåg att
Strasagoras i originalets framställning är en uppenbar fiende till
Alexander. Här däremot är han från början förrädare. Han får
ett ofördelaktigt orakelord, som talar om att han skall störtas,
tydligen av Alexander. Omedelbart därefter heter det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
