Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkvisorna om »Brudrov» inom Folkungaätten. Av O. Klockhoff - III. Ingrid Svantepolksdotter och Folke Algotsson - 2. Folkvisorna om Folke Algotsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkvisorna om »Brudrov» inom Folkungaätten 177
därför saknas det i Chron. vet. usque ad annum 1430 och i Ann.
Sigt. I den förra står endast: Dominus Falco rapuit filiam Domini
Svantapolk och i den senare: Anno eodem (1288) in mense marcio
rapuit dominus Folko filius domini legiferi ostgotorum (stället
korrumperat; av utgivaren rättat till: — —- — legiferi westgotorum
Ingridem filiam Svantepolki). Jag antager, att dessa två ha fått
sina uppgifter från nämnda folkvisor, sedan ur dessa försvunnit
namnet på den bedragne friaren (på 1400-talet). Däremot finnes
det kvar hos Landstad, och från en liknande uppteckning har Ericus
Olai tagit det. För övrigt känner den verkliga historien icke till,
att Ingrid varit trolovad med David Torstesson. Jag anser, att
visdiktaren låtit honom spela denna roll för att tillfredsställa tidens
smak, som fordrade, att vid ett brudrov en förnäm man blev
berövad sin trolovade. Så göres kungen av Spanien till trolovad med
Ingrids mormoder, då hon säges hava blivit bortrövad av Sune
Folkesson, vilket till och med Messenius synes ha accepterat som
något, som verkligen inträffat, och om Sverker d. ä. heter det hos
Ericus Olai, att han infann sig i Ulfhilds hem i Norge och förde
med sig därifrån ungmön, som var trolovad med konung Nils i
Danmark. Det historiska förloppet med Sverker d. ä:s giftermål
var ett helt annat. Ericus Olai har t}^dligen följt någon nu
förlorad folkvisa om händelsen.
Besläktad med folkvisan om Folke Algotsson är visan om Sven
Grotesson, som härleder sig från muntlig tradition (Arw. I, s. 162).
Förnamnet Sven i st. f. Folke antar jag hava uppstått därigenom
att visan i en del uppteckningar börjat med »svennen», t. ex. i
Harald Olofssons visbok: »Swennenn haffuer enn jomfru kahr», och
Grotesson är en genom traditionen uppkommen förvrängning av
Folkesson. För övrigt ha visorna om Folke Algotsson och Sven
Grotesson många likheter: färden och ankomsten till brudhuset,
mötet och samtalet med väktaren, Folkes och Svens följeslagare,
samtalet med bruden, brudrovet o. s. v.
Då jag nu avslutar min undersökning av folkvisorna om
brud-roven inom Folkungasläkten, vill jag upprepa gamle Peder Syvs
ord just om en av dessa visor: »Det skeer of te–––-at der findes
allehaande Historiskt i Viserne, som ej en gång i de rette
Historier».
12 — 29165. Samlaren 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
