Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Henry Olsson
nåde broderlighetsidéer och därvid påverkat varandra. Genom
anknytningen till Eydberg har Snoilsky däremot icke — vilket här är
det väsentliga — funnit någon brygga över från 60-tal till 80-tal.
Förmodligen är det Snoilskys egen skarpa 80-talskritik av
esteticismen, som givit den slutliga bekräftelsen åt den samtida och
senare opinion, som med sådan påfallande styrka betonat hans
ursprungliga Alcibiadesnatur, hans ungdoms sorglösa njutningskult.
Med utgångspunkt från Poesiens vandring kan man ju skissera en
motsats mellan ungdomstidens lyckliga och bekymmerslösa lek, ett
evigt gästabud kring nöjets springbrunn, och mandomsårens oro,
medlidande och ångest inför samhällets underjordiska nöd. Det är
därvid emellertid att märka, att Snoilskys gensaga mot esteticismen,
som från början synes ha vänt sig mot den själviska överklassvärld,
varmed han 1879 brutit, så småningom riktar sin udd mot
skönheten själv, vilken betraktas som ett »hån mot allt det
verkliga elände, som möter vid varje steg i livet». Om han därvid
än i första rummet med sin kritik drabbar Italiadiktningens
fontänspel »i lust och solljus och tillförsikt», så uteslutes å andra
sidan icke heller uppgörelsedikten Poesiens vandring själv. Har
man för övrigt icke — då man funnit diktarens senare utveckling
tillräckligt motiverad av yttre förhållanden, främst tidsidéernas
oro — överskattat den ombildande förmåga, som därifrån kan
ha utgått? Ty om Snoilsky först under 80-talet råkat in i
konflikten mellan tidens idéer och sin egen aristokratisk-artistiska
natur, förslår detta dock icke som förklaring till att en
förutvarande Alcibiades blir samvetsförvecklingarnas diktare par
préférence. Någon jämförelse i motsatt riktning, som i hans tidigare
poesi sökt spåra orosdraget i hans natur och där velat återfinna
hans starka känsla för medborgarplikten, har hittills icke företagits.
Följden har också blivit, att det uppstått en gapande klyfta mellan
de italienska bildernas Snoilsky och de sociala dikternas Snoilsky.
Mellan skaldens epikureiska lättingstillvaro i Södern och hans sociala
ångest under Dresdentiden har man icke funnit någon övergång
eller förlikning.
Böök har i sin utomordentligt skarpsinniga tolkning av
Snoilskys poetiska symbolik, som är banbrytande för all vidare forskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
