Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 Henry Olsson
prosaomskrivning av sonetten Till den hög för ständige, daterad
30 jan. 1871. Skriven två dagar efter vapenstilleståndet biktar
den samma skälvande smärta i hjärterötterna som den tidigare
Requiescat. Det är inga tomma ord i denna bekännelse om skaldens
kvardröjande bland svärtade ruiner för att gråta ut vid stympad
pelarstam, det finns inga konstgjorda blommor i denna dödskrans
till franska ärans grav. Den politiska pessimism, som nu talar ur
Snoilskys lyrik, har blott trängt djupare ned än i den tidigare
polska och danska, den har blivit en komponent i hela hans
närvarande nervösa själsspänning. Man skönjer det i en sonett som
Världsskymning, daterad 28 maj 1871. Skriven fem dagar efter
Tuileriernas brand är den en skräcksyn av Västerlandets
undergång, en vision av hur vildarnas skuggor röra sig i det tätnande
mörkret och den tusenhövdade Caliban lik dunster stiger upp ur
katakomberna. Placerad sist i samlingen står den som epilogen till
ungdomsliberalismens och Inledningssångens hoppfullhet,1 och man
kan på dessa dikters olika stämning liksom avläsa tidsatmosfärens
förändring. Världsskymning är Snoilskys hälsning till de nya
maktstridernas decennium, till det tidevarv, då vetenskapen uppfann nya
bomber, och det förefaller mig, som om man icke riktigt förstode
den ruvande oron i hans senare sociala diktning, om man icke toge
hänsyn till hans skakande upplevelse av kommunardupprorets
händelser år 1871.
Snoilsky har vid denna tid blivit ordentligt botad för ungdomens
revolutionssvärmeri. Han, som i sin Polendiktning kanske icke varit
alldeles oberörd av Bakunins förkunnelse, hade 1869 upplevat den
stora sammanslagningen av Bakunin-internationalen och
Marx-inter-nationalen, något som satte hela Europa i skräck, och har 1871
säkerligen dragit vissa konklusioner om sambandet mellan Bakunins
läror och upproret. Sina intryck inför händelserna har han givit
icke endast i Världsskymning utan också i den utförliga fyrledade
sonetten La Pétroleuse. Det är en indignation sfylid skildring, vars
kvinnliga huvudperson minst av allt är någon idealiserad
revolutionshjältinna som i Juli bruden utan i stället en demonisk
mord-brännerska, en av kommunens halvt legendariska petrolöser. Det
är f. ö. tydligt, att Snoilsky i denna skildring av den parisiska
demimonden och hennes samhällsupplösande inflytande ganska nära
1 Nämnas kan också sonetten Frihetsträdet: »Om broderskap och ljus tog
drömmen slut».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
