Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Eklund: Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880 181
tiska tid verkar väl icke för sig sjelf utan också för framtiden,
men den tid är förbi, då man uppför och smyckar stora och
praktfulla domkyrkor.» Redan tidigt i samband med Mäster Olof hade
Strindberg intresserat sig för och studerat rörelsen; på de första
utkasten till dramat finns en del hithörande litteratur förtecknad.
Liksom i artikeln Förr och nu uttalade Strindberg genom Olle
Montanus i Röda Rummet sin understuckna sympati för
bild-stormningen: »När artisteriet blev för svårt i Florens, då kom
Savonarola — o, den djupa mannen! — och sade sitt Bosch! = Det
är intet! Och artisterna — och vilka artister! — gjorde ett bål
av sina konstverk. O, den Savonarola! Vad tror man
Bildstor-marne i Konstantinopel ville? Vad ville Anabaptisterna och
Bild-stormarne i Nederländerna? Det törs jag inte säga» (s. 359 — 360).
Jämför även följande ur Förr och Nu: »Konsten må gråta öfver
vandalismen — — — men man må dock icke döma för strängt
härom, ty dessa statyer och målningar gåvo sig dock ut för att
vara den rimliga formen åt idéer, alltför höga att kunna taga en
jordisk gestalt» med Olle Montanus’ yttrande: »Jordeplanen är ju
idéens befriande från sinnligheten, men konsten söker ju inskjuta
idéen i ett sinnligt omhölje, så att den blir synlig. Alltså ...»
(Röda Rummet, s. 359).
Häfte 7 (Juli): »Spår af svensk folkdramatik». Artikeln är
undertecknad August Strindberg och ingår i Kulturhistoriska
studier.
Häfte 8 (Augusti): »Paris dom» (signerad K—b), »Hunnerna»
(signerad —g). Enligt Lundstedts Sveriges periodiska litteratur II,
s. 152 äro K—b och —g = Strindberg.
Häfte 9 (September): »Herman Alfred Leonard Wahlberg»
(signerad S—g). Strindberg kända sympati för svenskheten i konsten
framträder flerstädes. »Något svenskt landskap har man icke sett
före Fahlcrantz, hvilken väl var på väg utrikes men vände om».
Jämför artikeln Våra franska kolorister i Posttidningen 1878: »Skall
han (= den svenske konstnären) ovillkorligen behöva resa utrikes
för att lära sig måla? Ingalunda! Fahlcrantz var på väg en gång
men återvände utan att ha blivit dårad» (Kulturhistoriska studier,
s. 190). — Liksom annorstädes hos Strindberg hyllas Wahlberg som
banbrytare för det nya landskapsmåleriet och framhålles hans »böjelse
att se naturen i dess totalitet, sådan den verkar, icke sådan den är
i verkligheten». Jämför härmed Vårt nyaste landskapsmåleri: »De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
