Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys tidigare sociala diktning 13
alster, ’Redaktören och En fallit. Två år senare, i oktober 1877,
följde Ibsens Samfundets stötter. Den nya samhällsdramatik, som med
detta stycke kreeras, bär som bekant i hög grad sin upphovsmans
signum. Miljön har blivit modernt realistisk, men diktarens
kampinställning är ännu densamma som i Brand, riktande sig mot
akkordens aand, mot samhällsmoralens skenväsen och stängande skrankor.
Konsul Bernick har byggt sin tillvaro på en lögn, då han av
hänsyn till sin sociala karriär svikit sin ungdomsälskade, och från detta
första bedrägeri utgår en gradvis förgiftning av hela hans inre
varelse, framkallande allt mera samvetslösa handlingar. I slapp
eftergift för konventionens krav låter han sin ungdomsvän framstå som
en simpel tjuv och riskerar han till slut en hel fartygsbesättnings liv,
då han skickar den till havs med en sjöoduglig skuta. Samhällets
pelare är ingenting annat än samhällets slav. Och vilken hycklande
och bornerad anda är det icke han sålunda blivit satt att tjäna.
Med vilken fariseisk självgodhet ställer man icke upp den egna
avkrokens förträfflighet mot de större samhällenas moralfördärv, mot
deras »frække omstyrtningslyster lige över for de alvorligste
sandheder». »Det gælder at holde samfundet rent, mine damer, — at
holde ude alt dette uprövede, som en utålmodig tid vil påtvinge os»,
säger sedlighetsväktaren adjunkt Eörlund. För den frigjorda Löna
Hessel, som kommer från Amerika och är van vid prärieluft, verkar
atmosfären unken som i en gravkammare. Men hon har beslutat
att vädra ut. Den unga och sunda Dina, som lider av all
onaturligheten i denna moraliska omgivning, låter hon förena med den
amerikaniserade Johan Tönnesen, som skall föra henne till ett land
med vidare himmel och friare luft över människornas huvuden. Som
i Björnsons samtida Magnhild och Leonarda är Amerika
framtidslandet, det nya Gimle, och över Atlantångarnas däck lysa hoppets
stjärnor: »Hvor himlen klarner. Hvor det lysner över havet.
’Palme-træet’ har lykken med sig». Och i dramats slut lyckas den
viljekraftiga Löna Hessel frigöra också sin ungdoms hjälte, konsul
Bernick, ur konventionalismens gastkramning. Med hennes hjälp
återvinner han sig själv och bryter sig ut ur samhället. För henne
biktar han sig:
Löna, du kan ikke fatte, hvor usigelig ensom jeg står her i dette
sainmenknebne forkröblede samfund, — hvorledes jeg år for år har
måttet slå af på min fordring til en hel udfyldende livsgerning. Hvad
har jeg udrettet, så mangfoldigt det end kan synes? Stykværk, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
