Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Författarens uppdragsgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 183
med rivaliteten med marsken — år 1439 blev hans olycka. Att
han skarpt ogillat den aggressiva politik, som av Engelbrekt
inleddes efter den av konung Erik brutna förlikningen i Stockholm
i oktober 1435, är självklart och framgår till yttermera visso därav,
att han ej undertecknat det uppsägningsbrev, som av rådet
uppsattes på riksdagen i Arboga den 11 jan. 1436.l
Att Nils Gustavsson, Erik Puke eller någon annan av
Engelbrekts tillgivnaste anhängare i rådet — låt vara att de understött
beslutet om krönikans författande — ej haft något större
inflytande på dennas utformning, framgår klart av den ur demokratisk
synpunkt klandervärda bristen på indignation vid skildringen av
hur Engelbrekt förbigicks vid rådets val av rikshövitsman år 1436.2
Någon rättmätig harm spårar man ej heller med anledning av den
preliminära förlikningen i Halmstad den 3 maj 1435, som hade till
följd, att det av Engelbrekt erövrade Halland omedelbart måste
återställas (EK 2, v. 1680 ff.).
Ha vi ovan eliminerat marsken, drotsen och Engelbrekts
anhängare i riksrådet, återstå dock kulturens främsta representanter:
klerkerna med deras ledare ärkebiskop Olav.
Ärkebiskopen är flerstädes nämnd i krönikan, först i samband
med ärkebiskopsvalet i v. 554 f.:
thz war en god wel lärder man
mestar olaff swa heet han.
Efter redogörelsen för de i EK 2, v. 1640 ff. omtalade
förhandlingarna i Sigtuna omnämnes hans hemkomst med tillägget:
Konungen häfde hanom stor orät giort
som j haua her förre hört (v. 1667 1).
Han framställes också — säkerligen med skäl — som den ledande
vid det för den nationella saken så skickelsedigra mötet i Halmstad:
Erchebiscop af Suerige mötte oc tha thera
Manghe godhemän mz hanom ära
The ware mz swadana makt wtsendhe
huat the ther giorde sculle blifÊwa ende (v. 1688 ff.).
1 Hadorph, Rijmkrönikor 2, s. 103.
2 Detta har mycket riktigt understrukits av Andersson (a. a., s. 289 f.), som
emellertid däri utan skäl ser ett nytt bevis på att krönikan inspirerats av Karl
Knutsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
