Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydberg och August Strindberg
9
mot tryckfrihetsåtal, som i dagarna kommer i tidningarna».1 Denna
förklaring blev emellertid aldrig publicerad, och vad som under
dessa upprörda dagar sipprade ut angående Rydbergs ställning till
Strindberg och den åtalade boken var sådant att det föranledde
Strindberg att ta upp sina åsikter om Yiktor Rydberg till revision.
2.
Vad Rydberg beträffar, så hade han givetvis från början inte
samma anledning att intressera sig för författarnamnet August
Strindberg som Strindberg hade att intressera sig för
författarnamnet Viktor Rydberg. Det var likväl tidigt som Strindbergs
namn blev Rydberg bekant. Den 10 juni 1872 mottog han på
Handelstidningens byrå ett brev från sin vän Birger Schöldström,
innehållande bl. a. följande anmodan och upplysning:
Var snäll och se på medföljande manuskript, för att döma om det
ej kan användas i G. H. T. Artiklarne äro af en 22-års gammal
yngling, studenten Strindberg, författaren till de på Dram, teatern i
fjor uppförda styckena »I Rom» och »Den fredlösa». Han skref
åtskilligt i Stockholms Aftonpost och i fråga varande artiklar voro ock
skrifna för att erbjudas denna tidning, då dess upphörande kom imellan.
Jag har nu lofvat sända dem till G. H. T. Han har erbjudit dem åt
Dag. Nyheter, men fått dem tillbaka och de öfriga
Stockholmstidningarne äro ej »på det viset» att de vilja sätta i andra rummet latinet.
Om Du läser igenom artiklarne skall Du finna många goda tankar,
uttryckta på ett originelt sätt samt alla syftande åt det mål, som ju
ock är G. H. T:s: det fösterlän äskas intagande af sin så länge inkräktade
plats. Särskildt torde den andra afdelningen fästa Din uppmärksamhet.
Den der festen i Upsala för Stjernhjelms minne, var ett spektakel,
vet Du! En af de unga herrar, som sjöng om författarens till »Musæ
Swethizantes» »dalkarla-sång», hade — efter hvad jag från trovärdigt håll
hört — aldrig läst Stjernhjelm. Att upphöja Stjernhjelm till svenska
språkets fader är ett brott mot Olai Petri, Messenii, Priitz’ och Wivallii
minnen !
Använder Du uppsatserna — liten hyfsning torde kanske behöfvas
—, så sänd penningarna med första till författaren, hvilken väl
behöfver dem.
Schöldströms anhållan gällde alltså närmast artiklarna Latin
eller svenska? (S. S. IV: 251 ff.) och brevet, med sin oskrymtade
förvåning över att det fanns studentsångare som inte hade läst
Stiernhielm, ger också något av den ideella bakgrunden till den unge
1 K. Smirnoff, Strindbergs första hustru, Stockholm 1925, s. 208.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
