Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydberg och August Strindberg
25
vara med om den protest mot kvarståendet i lagen af straff för
hädelse», som inom litterära kretsar i Sverige planlades med anledning
af åtalet mot August Strindberg.
Det är sannolikt att Strindberg har haft, eller rätt snart har
fått samma uppfattning av sakförhållandet som Branting här långt
senare ger uttryck åt. I sin bekanta recension i Socialdemokraten
av Rydbergs Dikter 1891 hade Branting f. ö. i ännu skarpare
ordalag antytt Rydbergs skuld vid Giftasåtalet. Han skriver där att
Rydberg »två gånger gav sitt ja till kättareförföljelser mot den fria
tanken».1 Den ena gången av dem som åsyftas var den då
Branting själv var åtalad för hädelse och Rydberg satt i juryn; den
andra gången måste ha varit vid Giftasåtalet. Rydbergs
ställningar visserligen i själva verket, såsom här visats och som redan
Warburg anmärker, mera komplicerad än så, delvis rakt motsatt den av
Branting antydda, men Strindberg har den i varje fall givetvis inte
kunnat tillfredsställa. Den gör av allt att döma slut på Strindbergs
beundran för Rydberg.
Strindberg har på två ställen senare, i Götiska rummen och i
Tal till svenska nationen, med harm anspelat på Rydbergs hållning
under Giftasmålets dagar. Bägge gångerna sammanställer han
Rydbergs dåtida position med det försvar han på 1890-talet åtog sig
för Oscar Björcks nakenmålningar i Öperakällaren, och finner honom
inkonsekvent. »Det kostbara i saken var», låter han doktor Borg i
Götiska rummen förklara, »att se huru den store Faustmannen, som
var sedlighetsvän och antinaturalist 84, nu uppträdde till
nakothe-tens försvar, och med en energi, som man väntat af honom
förgäfves på rätta stället!» (S. S. XL: 234.) I Tal till svenska nationen
talar Strindberg om hur »Siste Athenarn som kallat oss svin och
hundar, vänt på nattkappan, ingått i bolaget [d. v. s. [-nittiotalsbolaget]-] {+nittiotalsbo-
laget]+} och profeterat för Operakällarens nakenheter». (S. S. Lill: 80.)
Uttrycket »svin och hundar» är väl en otydlig reminiscens av
uppgiften i tidningen Finland att Rydberg kallat Strindberg för »en
snillrik hamnbuse»; eller också återger det minnet av något annat
yttrande som i mer eller mindre exakt form förts fram till
Strindberg såsom uttryck för Rydbergs åsikter om den naturalism han
representerade i Giftas.2
1 Branting, a. a. s. 98.
2 Kydberg var som bekant fr. o. m. 1870-talet ytterst ömtålig då det gällde
allt som han ansåg för råhet. Det var en smula ålderns förvärvade vishet. I sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
