Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren och Georg Brandes. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Sten Linder
är detsamma som att känna ett elektriskt batteri i nacken. Det tycker
icke jag. För mig är det någonting lugnt och välgörande. Jag
glömmer under det han talar att han är den ryktbara storheten, jag
känner blott att jag i honom har den mångsidige människokännaren, denna
kolossala erfarenhet, vilken — näst viljekraft — är det jag ställer
högst i världen. Vad som imponerar på mig är icke hans snille eller
boklärdom främst, utan mest av allt det häpnadsväckande material
av verkligt liv han sitter inne med. Vilka skatter för en
romanförfattare! Det är det jag tänker på. Och när jag känner mig
magnetiskt fängslad av hans ansikte, så är det icke blott för det minspel
det nu har eller för det jag finner det vackert, det är emedan det
bakom dessa djupa drag och rörliga linjer gömmer sig ett så rikt liv
och att medvetandet därom väcker den oresonligaste hunger i mitt
sinne. Den säger mycket tydligt att en romanförfattare i grunden
måste vara människoätare, blodsugare. Jag elektriceras ingalunda av
det jag får, det synes mig så fattigt och obetydligt; nej, jag sitter
och förtärs av saknad över att alla dessa gömda rikedomar skola draga
mig förbi utan att lämna mig det ringaste utbyte. Jag känner ingen
eggelse, endast ett tomhänt vemod, som sitter stilla och ser på allt
vad det går miste om. Han kan förstå allt som är mänskligt. För
honom finns icke ont och gott på bestämda hyllor med bestämda
etiketter. För honom finns orsak och verkan, smärta, jubel, tillgivenhet,
brott och agg, mångfald, skiftningar, människor, liv––––––-Ah, att
vara en obetydlighet som han liknöjt skall gå förbi! — Kan man bli
elektricerad av det? (Stora boken, början av okt. 1886; jfr Elsa
Finne II: 6 f.)
Omedelbart följande anteckningar i Stora boken lyda:
Häromdagen när vi rest oss från bordet och jag tog ytterplaggen
på för att gå ned till mig, sade Matti: »Det slog mig med ens hur
besynnerligt det är att du sitter här ibland oss. Jag har aldrig
kommit att tänka på det förr.»
#
I allt som rör umgänget med andra människor älskar jag
laglösheten. Därför att jag icke vill stenas och icke bli martyr, därför att
jag icke vill sätta denna kärlek i system och icke skrika ut den,
därför tror Axel att den icke finnes. — Jo, den finns i mitt innersta, i
mina böjelser, mina önskningar, min smak, och stundom, — när jag
icke behöver vara försiktig — även i mina handlingar. Egentligen
har jag ända sedan min barndom gått och sökt efter detta enda: en
laglös människa — en för vilken konventionalismen endast är en
sällskapsdräkt, som han bär med ledighet, men som han också kan kasta
av, när han vill känna sig fri.
A, jag hatar konventionalismen! Varför har jag aldrig fått träffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
