Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Legenden om bonden Paavo
13
Till utgångspunkt kan tagas ett dokument, som publicerats av
Reinh. Hausen och av honom tillerkänts intresse såsom skildrande
förhållanden, »dem ett hundraårigt kulturarbete så gott som
fullständigt omgestaltat». Det härrör sig från kriget 1788—90, närmare
bestämt Värmlands regementes marsch våren 1790 upp genom
Tavastland till dettas gräns mot Savolaks, och utgöres av ett brev från
kapten K. T. Uggla till hans fader i Sverige. Brevet är daterat i
en by i Kangasniemi socken, belägen några mil från det av
Runeberg i hans uppsats nämnda Rautalampi. För att förstå den
oför-blommerade uppriktighet Uggla ådagalägger vid skildringen av
allmogen får man erinra sig, att vi här ha att göra med ett privatbrev,
ej en för större publik avsedd redogörelse. Författaren säger sig
dock kunna få kamraternas bekräftelse på sina uppgifter. »Folket
är», skriver han, »tämligen robust växt, men odugligt genom en
oupphörlig lättja, följakteligen fattigt och uselt, svart och skrumpet
av bara rök och en dålig föda, . . . Jag har, alltsedan jag kom hit,
icke sett en enda människa göra det minsta gagn, utan de ligga
och sofva allesammans på bänkarna hela dagen, och då de tröttna
därvid, spjälka de stickor eller pärtor . . . De äro ohjälpsamma och
neka till allt, hvad man begärer, tills man brukar hårdtaget med
dem, då bära de fram allt hvad de hafva.»1 Yad Uggla kallat lättja,
har Johan Jacob Tengström och samtidigt med honom F. W. von
Schubert2 kallat flegma. I slutet av 1820-talet och mitten av nästa
årtionde har Lönnrot med skärpa klandrat finnen för tröghet,
håglöshet och lättja.3 1 befolkningens sätt att uppträda mot soldaterna
har Uggla lagt märke till en viss motsättning mellan styv trotsighet
och en långt gående självuppgivenhet, ett drag som helt säkert kan
sammanställas med finnens av Schubert omtalade barnslighet. I
gästfrihet har emellertid den erfarne Lönnrot redan under sin
vandring under sommaren 1828 funnit finnarna vara varandra olika. Han
har iakttagit en skarp skillnad mellan tavastlänningar och karelare.
Så har också Schubert, som relativt länge uppehållit sig i södra
och östra Finland men snabbt passerade Tavastland, funnit finnarna
1 SLF FU 17 (1908), s. 367. — C. O. Nordensvan, Värmlands regementes
historia ... i. Sthlm 1904, s. 237.
2 F. W. von Schubert, Resa genom Sverrige... Finnland... Åren 1817,
1818 och 1820, 3, Sthlm 1825, s. 53L
3 Elias Lönnrot, Vandraren. Svenska skrifter, utg. av Jenny af Forselles.
2, Hfors 1911, s. 7, 16 f., 35. — Lönnrot till L. I. Ahlstubbe, brev 12. 6. 1833.
Svenska skrifter 2, s. 137—144.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
