Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Elof Ehiimark
funnit vara det värdefullaste i den kamp, hon själv fick utkämpa
ensam. Systern märker snart, att broderns huvudpassion är
äregirighet och att det bristande hoppet om framgångar är den främsta
orsaken till hans svårmod. Han har tidigare bekänt: »Aldrig
klappade ett hjerta inom menniskobröst med mera brinnande kärlek
för frihet, verksamhet och de heroiska dygder, som historien i
lysande exempel framvisar. [. . .] Cato, Brutus, Scipio, B-egulus, dessa
voro mina förebilder — jag skulle likna, om ej öfverträffa dem alla
— och mitt namn skulle likt deras äras af en efterverld» (s. 206).
Också här är det Fredrika Bremer själv, som talar. På alldeles
samma sätt hade hon eldats under läsningen av sin Plutarche, och
när hon långt senare stod vid Horatiernas och Curiatiernas gravar
i Rom, erinrade hon sig »barndomens brännande drömmar om stora
handlingar och ädla sorger» (cit. efter Leijonh.-Adlersp. I: 16). I
samma känsloläge hade hon också befunnit sig, när hon önskat
följa Karl Johan på hans tåg mot Napoleon. I Tröstarinnan pekar
systern på andra förebilder: Sokrates, Platon, apostlarna och
kristenhetens stormän: »Tro mig, min bror, verlden behöfver för sin lycka
flera Vise än hjeltar» (s. 234). Störst av allt är att skänka tröst
och vederkvickelse åt mänskligheten. Hon uppmanar brodern att
studera. »Bildningens fält är omätligt,» och ju rikare skörd man
kan bärga, desto bättre förmår man mätta de hungrande. Brodern
börjar nu läsa på ett nytt sätt. »Jag hade läst historien med
samma sinne, i hvilket barn betrakta ett grannt spektakel, med
beundran för det lysande och stora, utan att sammanbinda och
omfatta något i helhet» (s. 237). Hädanefter blir resultatet
annorlunda. Inför anblicken av seklernas lidande försvinna de egna,
och om världshistorien ännu kan förefalla som »ett oredigt
hvimmel», står systern redo och riktar den ängslades blick mot
himmelen. Han får ögonen öppnade för »de gode och helige på jorden»,
han förstår, att allt här nere »var blott begynnelse» och blir »lugn
för mitt öde, viss om mitt mål» (s. 238). Fredrika Bremers
anklagelse mot sin tids kvinnobildning gällde framför allt dess
planlöshet. »Hela min uppfostran, hela min bildning har varit chaotisk,»
meddelar hon Frances Lewin (24 nov. 1831, n:r 68). »Genom
otjen-lig läsning, oförståndig handledning af personer, som sjelfva ej
innom sig hade ordning ocli upplysning, rigtades de [känslan och
viljan] orätt — jag kom aldrig till klarhet.» Detsamma upprepar
hon i biktbrevet till Böklin 20 juli 1832, n:r 88: »Min uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
