Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Korta kommentarer
155
nöjet med »de styrande och. lagskipande», hos vilka man blott fnnne
»låga afsigter, trånga begrepp, onda anslag», och hade talat om de
existerande samhällsförhållandena som »Guds ordning och inrättning».
Den anonyme insändaren — i själva verket , en av oppositionens mera
kända män, militärskriftställaren G. A. Montgomery — trodde sig i
denna förkunnelse kunna spåra mjOdalmannislca» satser, en farlig
politisering av prästerlig ämbetsutövning.1 Det är ett av de många exemplen
på att just Wallins förbindelser och ställning ådrogo honom ovilja och
mer eller mindre obefogade misstankar.
I det väsentliga var Wallin dock inte någon ytterlighetens utan en
förmedlingens man. Som sådan hyllas han också av Järta: »Då
tvedräg-ten sorlade som vildast, klingade från Davidsharpan i norden den
kristliga kärlekens milda försonande toner. Uti dagens litterära tvister deltog
ej det evigas sångare, men hans psalmer förenade en hög känslolyftning
med reda, sans och vårdsamhet om språket.» Det är en
försoningsståndpunkt som vill uppta det bästa hos båda de stridande parterna. Järta
tar också fasta på Wallins vackra dikt Till Franzén och Tegnér, varmed
Vitterhets-försök 1821 dedicerades till dessa skalder och varav det ovan
citerade brevet till Järta delvis är en ren omskrivning. Det är ett starkt
synkretiserande program som denna dikt frambär. För ett sådant hade
också tiden länge varit mogen, och läget utnyttjas nu av Järta för ett
neutralitetsförslag, som vill samla de stridande litterära partierna mot
en gemensam fiende, den alla andliga värden nedbrytande
tidningsliberalismen.
Vad detta program litterärt syftar till är närmast en »nationlig»
diktning av enkel, innerlig och självfallen prägel. Som Fredrik Cederborgh,
en annan av den gamla skolans män, kunde Järta ha funnit detta ideal
förverkligat i Sveas vackra och pregnanta rader om Bergslagsnaturen:
»och skogen, hvart du går, omgj ordande din stig, står hög och allvarsam
och blickar ner på dig».2 Men ännu tydligare skulle programmet
levandegöras för honom i en senare Tegnérdikt, Nattvardsbarnen, vars
förkunnelse av en gammaldags enfaldig kristendom onekligen bygger på Wallins
föredöme och auktoritet. Och på denna linje återfinner man Wallins
senare realistiska Daladikter. Den .utomordentliga Afskedsblick till
Gestrikland, Helsingland och Dalarne är en idyll i Nattvardsbarnens stil men
med ett kyrkligt patos som erinrar om ett herdabrev och en storlinjig
landskapsutblick som liksom utgör syntesen av senromantisk realism.3
I Höbergningen med dess Stjernhjelmska ordlekeri: »surmulen olust,
modstulen sömnlust, argvulen gräl-lust» etc. möter en annan sida av Järtas
1 I brev till Järta 8 nov. 1824 yttrar sig W. i korthet om grundsatserna i sin predikan,
»hvilka ej skämmas för att heta ny-odalmanniska–-och som väl kunnat uttala sig
långt strängare och ändå försvarat sig–-». Som förf. till rec. uppges där
Montgomery »i samråd med KansliRådet Wallmark». Jfr T. Ekelund, Vittra skuggbilder, Sthlm
1888, s. 164, där Wallmark säger sig ha lyckats övertyga Wallin om att han för sin del
varit oskyldig i denna sak. Som svar på kritiken utgav Wallin 1824 sin predikan som
särskild skrift, varur ovanstående citat hämtats.
2 E. Ehnmark, Studier i svensk realism, Upps. 1930, s. 373.
3 Jag tänker därvid på verk som Geijers Minnen och Almquists Jagtslottet. — I
en av Wallins realistiska 30-talsdikter som Årstiderna torde han varit påverkad av C. F.
Dahlgren. Om tillkomsten av detta poem se C. Santessons komm, till Bernh. v. Beskows
brev till Esaias Tegnér, 2, s. 98 (S. A. H. 1936).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
