Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Reinhold Nordenskiöld (d. 1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trupper mot de insurgerade kolonierna. Bolivar hade vändt sig till
engelska handelshuset Barclay, Herring Richardson & Comp. i London
och detta, genom en särskild kommissionär, S. Rudyerd, till den
stockholmska firman, hvilken ensam skulle synas i affären, och skulle
föregifva, att hon behöfde skeppen för en tilltänkt större
handelsexpedition till Ostindien, hvilket ock skulle för det anvärfda manskapet och
befälet uppgifvas. Likaledes skulle det heta, att endast till krigsbruk
odugliga skepp och fregatter försåldes, åtminstone att de skulle vara
öfver 25 år gamla, samt att de endast som ballast finge använda en
del af den inköpta bestyckningen, enär för handelsfartygs behof den
eljest kunde synas onödigt stor. Detta allt skulle nu hemligt och
skyndsamt gå för sig, så att hvarken Spanien, med hvilket land
Sverige var i fred och förbund, eller Ryssland, som öfvervakade den
genom »heliga alliansen» beseglade internationela rätten, skulle få minsta
nys om saken. Måhända Englands diplomati i hemlighet gynnade
företaget, men skulle saken bli känd, skulle äfven denna makt
naturligtvis lägga sig emot ett af all folkrätt så fördömdt steg som att
sälja krigsfartyg och krigsförnödenheter till en förbunden makts
insurgerade undersåtar – åtminstone då detta icke inbragte England någon
egen vinst.
Cederström fick genast Karl Johans samtycke till affären, sådan
den af honom för konungen framstäldes; – att få pengar till nya
fartyg mot det man sålde gamla fann konungen helt förträffligt, och
förmodligen trodde han tillräckligt på kraften af kejsar Alexanders
vänskap för att icke från detta håll befara något störande ingrepp
i en »inre» affär, hvars egentliga ändamål man ju aldrig behöfde
låtsa känna; och, hvad mer är, Cederström fick sköta affären helt
och hållet på egen hand. Han gjorde så äfven: hvad andel det öfriga
statsrådet haft i denna underliga historia, som i sitt utförande blef vår
kanske största regeringsskandal, har ej ännu ur statshandlingar blifvit
framstäldt, men för Cederströms anseende blefvo åtgörandena i denna
fråga ett verkligt dödsslag. Man fann t. ex. att, då linieskeppet
»Försigtigheten» enligt K. M:ts tillstånd skulle få försäljas, när köparen
sjelf begärt »Manligheten», blef det året förut förbyggda skeppet »Gustaf
den store», under »Försigtighetens» namn aflemnadt, ehuru det af
konstruktionschefen ansetts till sitt värde »som ett alldeles nytt skepp»;
att den äfven försålda fregatten Camilla af värderingsmän kallades vår
enda verkligt goda fregatt o. s. v., att olikheter funnos i säljarens och
köparens kontrakter bland annat rörande priserna m. m. m. m., hvarom
1827 års revision och oppositionen vid 1828–30 års riksdag skaffade
all den utredning, som då kunde erhållas, men hvarom historien
icke ännu kunnat fälla slutlig dom. Det värsta af allt var dock den
nesa, vårt land blef underkastadt genom detta brott mot folkrätten;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
