Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Vilhelm Sprengtporten (d. 1875)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
4
~AKOB ViLHELM SPRENGTPOR TEN.
landet utbytte sitt förra namn, Rolandt, mot ett namn, som troligen
skulle erinra om någon bedrift, den han med sina kanoner utfört.
Hans son tillhörde »den gamla karolinska tiden» och fick med års-
lång fångenskap i Sibirien uppbära sin andel af olyckan vid Pultava.
En prestdotter från Karelen hade äfven blifvit släpad å stad till de
asiatiska ödemarkerna, och med henne gifte sig den fångne karo-
linen. Så föddes, i To bolsk, deras äldste son, och det är dennes son,
som nu slutat ätten.
Med hans far och farbröder hade denna stigit till höga ämbeten,
friherrevärdighet och en framstående plats i häfden. Fadern, Y-’o/ian
Vilhelm, var under en ovanligt lång följd af år Sveriges ambassadör
i Kjöbenhavn; tillika med sina yngre bröder, Yakol~ Magnus och Georg
Magnus, men i mindre grad än de, var han delaktig i Gustaf IIJ:s
revolution mot ständerregeringen~ 1772, en revolution, med hvilken
namnet Sprengtporten är oåtskiljaktigt förenadt. Det var Jakob
Magnus, som först i Finland begynte »upproret» och med en liten
här seglade öfver till Stockholm, beredd att börja inbördes krig, om
andra trupper velat försvara den bestående ordningen. Han var
dock den, som först af alla gunstlingarne bröt med Gustaf III och
öppet förebrådde honom hans sätt att begagna den vunna makten,
och den yngste brodern, Georg, dref oviljan mot den, han tjenat i
revolutionen, så långt, att han både 1788 och i8o8 bar avog sköld
mot fäderneslandet. Det var han, som blef den förste ryske general-
guvernören i Finland.
Slägten egde således redan stora minnen, både goda och onda,
då den gamle ambassadören i sitt sjuttioandra år trädde i äktenskap
med fröken Sofia Mörner. På Sparreholm i Södermanland, vid sjön
Båfven, en egendom som några och trettio år förut inköpts af hans
första hustru, föddes hans ende son, Y’akob Vilhelm, den 9 oktober
#794.
Faderlös vid ett års ålder, uppfostrades sonen af modern och
erhöll, efter tidens sed, en militär utnämning redan i barnaåren.
1809 blef han student i Upsala, der han efter tvänne års studier af-
lade juridisk ämbetsexamen, hvarefter han samma år, i8i i, inskrefs
som auskultant i Svea hofrätt. Sålunda förberedd för riddarhus-
bänken och civiltjenstebanan, återgick han till den militära. Som
kornett och löjtnant vid Svea lifgarde gjorde han tyska och norska
fälttågen under Karl Johans befäl, var med vid Grossbeeren och vid
Dennewitz, i Holstein och vid Rhen, i Brabant och vid Glommen.
Efter freden anstäldes han (1816-17) som adjutant och attaché hos
svenske ministern i Petersburg, der han första gången dekorerades,
blef i8i8 ryttmästare och begaf sig 1820 på resor för att full-
komna sin utbildning. Vid hofven i London och Paris, på parla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
