Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Arfvidsson (d. 1880) - Axel Adlercreutz (d. 1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men afgick efter spelårets slut, i juli 1845, missnojd med
direktionens åtgärder. Sedan tjugu år tjensteman i riksarkivet, erhöll han
nu förordnande att der vara aktuarie, men tog afsked 1853, då han
vid verkets definitiva reglering anvisats att återgå till en
amanuensplats. Från 1847 till 1863 tjenstgjorde han som notarie i
generaltullstyrelsens kansli.
Ett kortvarigt deltagande i en anti-radikal agitation för en
representationsreform, byggd på klassval (1848), ett verksammare i den
historiskt-literära tidskriften Frey, der han bland annat tecknade
Blackwellska rättegången efter akter i riksarkivet, ändrade ej hans
öfvervägande estetiska riktning. Halm’s »Griselda», Zedlitz’ »Boja och
krona», Shakespeares »Köpmannen i Venedig», Byrons
»Sardanapalus» ha alla gått öfver tiljan i Arfvidssons svenska bearbetningar,
och åren 1842 och 46 utkom hans berömda öfversättning af Oisians
sånger, med kritisk och literärhistorisk inledning. Ett dramatiskt
samarbete med bokförläggaren Philipp J. Meijer (1857), afbrutet
innan det slutförts, åstadkom två pjeser för vår dramatik i stället
för en, då hvardera författaren utgaf ett eget stycke, af hvilka
Meijers förkastades af k. teaterdirektionen men Arfvidssons (»Ett år
af Gustaf III:s regering») antogs och uppfördes på hösten 1858.
Följande år var Arfvidsson bland Schillerfestens upphofsmän, och
han höll sjelf festföredraget vid minneshögtiden i Stockholm den
10 nov. 1859. Fortfarande en af den »klassiska smakens»
stödjepelare inom hufvudstaden tog han dock under de senare årtiondena
allt mindre del i den offentliga diskussionen och fortsatte ej heller
i öfrigt sin literära idrott, åt hvilken Svenska akademien redan 1847
gifvit sitt erkännande genom Karl Johans-priset.
 |
| † 1880. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
