Print (PDF) - On this page / på denna sida - Nils Arfvidsson (d. 1880) - Axel Adlercreutz (d. 1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 AXEL ADLERCREUTZ.
men afgick efter spelårets slut, i juli 1845, missnojd med direktio-
nens åtgärder. Sedan tjugu år tjensteman i riksarkivet, erhöll han
nu förordnande att der vara aktuarie, men tog afsked 1853, då han
vid verkets definitiva reglering anvisats att återgå till en amanuens-
plats. Från 1847 till 1863 tjenstgjorde han som notarie i general-
tullstyrelsens kansli.
Ett kortvarigt deltagande i en anti-radikal agitation för en re-
presentationsreform, byggd på klassval (1848), ett verksammare i den
historiskt-literära tidskriften Frey, der han bland annat tecknade Black-
wellska rättegången efter akter i riksarkivet, ändrade ej hans öfver-
vägande estetiska riktning. Halm’s »Griselda», Zedlitz’ »Boja och
krona», Shakespeares »Köpmannen i Venedig», Byrons »Sardana-
palus» ha alla gått öfver tiljan i Arfvidssons svenska bearbetningar,
och åren 1842 och 46 utkom hans berömda öfversättning af Oisians
sånger, med kritisk och literärhistorisk inledning. Ett dramatiskt
samarbete med bokförläggaren Philipp J. Meijer (1857), afbrutet
innan det slutförts, åstadkom två pjeser för vår dramatik i stället
för en, då hvardera författaren utgaf ett eget stycke, af hvilka
Meijers förkastades af k. teaterdirektionen men Arfvidssons (»Ett år
af Gustaf JII:s regering») antogs och uppfördes på hösten 1858.
Följande år var Arfvidsson bland Schillerfestens upphofsmän, och
han höll sjelf festföredraget vid minneshögtiden i Stockholm den
io nov. 1859. Fortfarande en af den »klassiska smakens» stödje-
pelare inom hufvudstaden tog han dock under de senare årtiondena
allt mindre del i den offentliga diskussionen och fortsatte ej heller
i öfrigt sin literära idrott, åt hvilken Svenska akademien redan 1847
gifvit sitt erkännande genom Karl Johans-priset.
-..––-
AXEL ADLERCREUTZ.
~ i88o.
När den De Geerska ministären under riksdagen i88o tillkänna-
gifvit sin afgång, till följd af det i försvarsfrågan lidna nederlaget
inom riksdagens andra kammare, troddes det kungliga rådgifvare-
kallets börda komma att upptagas antingen af andra kammarens tal-
man grefve Arvid Posse, eller af andra kammarens medlem, lands-
höfdingen Axel Adlercreutz, allt efter som konungen kunde tänkas
villig att fortgå på »kompromissens» väg eller helt och hållet bryta
med de senare årens inrikespolitik. På den förre föll konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
