Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: August Strindberg - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
proportionsvis så många original som Sverige, så mänga underliga
kurrar i stor stil. så många våghalsade äfventyrare i andens verld
— fantastiskt-groteska naturbildningar. hvilka vore oförklarliga i
hvarje annat miliö, geniala öfverdrifter af de nationella
egendom-ligheterna i godt och ondt lios ett aflägset litet folk. De bilda en
enda samnianhängande kedja ned genom tiderna: Lucidor, Bellman,
Thorild, Stagnelius, Alrnquist. Det är barrskogens och hagens ande,
som rör sig i halfvaka i deras personligheter och talar i halfsömn
nr deras diktning. Det är sanima ande, hvilken gifvit den svenska
vitterheten dess enhetliga prägel af lyrisk patos. Sveriges skalder
lia alltid älskat de stora orden och de stora gesterna, allt som
ligger invid det bombastiska och det burleska.
Lyrisk patos — det var den man, hvilken stod framfor mig i
hotellrummet, som ett sällsanit naturfenomen, som ett äfventyr,
väfdt af blixt, storm och lidelse.
II.
Till julen 1879 utkom i Sverige en bok som hette „Röda
Rummet" af August Strindberg. Den verkade som en klämtning
i natten, och allmänheten som rusat upp såg yrvaken hur det brann
rödt i alla fönster; men den verkade också som kloekringning till
otta, ty när man fått sömnen ur ögonen, upptäckte man att det
röda skenet komme från solen som gick upp. Det utkonma arbetet
var icke forfattarens första: han var redan 30 år och bade bakom
sig en lång literär vandringsväg. Det var icke ens hans första
nyodling på vitterhetens mark: året förut liade han utgifvit en
samling skisser om svenskt universitetslif, i hvilka gammal tid och
ny brötos eniot hvarandra, och i hans skrifbordslåda låg gömd den
svenska dramatikens gedignaste skapelse, skrifven 1872, men
refu-serad å landets främsta seen och icke utkommen i bokform. Men
„Röda Rummet" var dock den handling, hvarmed han fick fjallen
att falla från samtidens ögon. Den verld, man såg omkring sig,
när man på niorgonen steg upp, var icke densamma, i hvilken man
kvällen förut gått till sangs, — den hade skiftat hamm på en enda
natt. Det var ungefär som när man vaknar upp en morgon och
väntar den förra dagens regn och rusk, men mötes af sol och blå
himmel.
För att kunna preciserä det nya, måste jag till en början
skildra det gamla. Det kan naturligtvis icke bli fråga om annat
än en ritning öfver byggnadens sjelfva plan, en plansch som visar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
