Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: August Strindberg - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
denne man uppträder icke blott såsom sin egen hämnare gent emot
denna enskilda kvinna, utan å hela sitt köns vägnar gent emot
mot-könet. Sjelfva problemet, en smula abstrakt uppfattadt och
geometriskt behandladt, gaf emellertid til följd af sin natur anledning
till ett psykologiskt skuggspel af sällsam och utsökt skönhet:
ljusbrytningarna mellan tvenne utprägladt manliga personligheter i en
och samma kvinnas själ vordo till ett halfdunkel med psykiska
regnbågsförtoningar och fantastiskt-groteska nattbilder.
Strindbergs samtliga senare produktion har sålunda aflagrat
sig kring en gemensam grundtanke: den högtutveeklade individens
förrang framför den mindre differentierade massan. Den hårda
sjelferfarenhetens skola, hvilken Strindberg genomgått i sitt
fädernesland, hvarest han successive desavouerats af alla partier,
smutskastats och stenats, bibragte honom insigten om, hvar pudelns
kärna vore att finna, nemligen i spörsmålet: „den ene, eller de
många". Efterhanden skärpte sig hans öga, och en dag upptäckte
han, att i den skenbart så homogena massan af fiender, d. v. s. af
de alltför-många, af den kompakta majoriteten, af de andligen
underlägsna — tvenne grupper tydligt läto särskilja sig ut ifrån
hvarandra. A ena sidan: den råa kraften; å den andra: svaghetens
list, medelmåttans intrigspel. Den nya aristokrati, hvars naturliga
privilegiums ställning det gälde att häfda, intelligensens aristokrati,
nerv- och stora-hjern-adeln för att bruka Strindbergs egen
terminologi, de framskjutna förposterna i den menskliga
differentieringskedjan, hade tvenne borna fiender: armmuskeln och kvinnolisten,
proletären och kvinnan, vulgus och Eva. Strindbergs egna, allra
intimaste upplefvelser gjorde honom sålunda till antisocialist och
misogyn. I sin nyaste roman, „I hafsbandet", har han upptagit
de trådar, som han låtit ligga i „Tschandala", samt framställt
gestalten af en veritabel Nietzscheiansk „öfvermenniska".
Strindberg är en fyratioårs man; sin produktion begynte ban
som trettioåring. Hvad man hittills kan fastslå om honom, är
detta: han är subjektivitetens diktare. Hvarthän han går, vet
ingen; hvad man vet, är blott, att han enligt sitt väsen aldrig kan
bli stillastående.
Ola Hansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
