Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schiick.
genomgick några våldsamma kriser, höll till och med på att
blifva afrättad som desertör, och i denna, den brutala «militär-
drillens» skola lärde sig estetikern den oböjliga pliktkänsla,
som är de preussiska monarkernas storhet.
Hade den effeminerade estetikern Gustaf 111 fått genomgå
samma hårda skola som morbrodern hvem vet, om icke
resultatet blifvit det samma? Men i stället användes i den
svenska kungaborgen en rakt motsatt metod, en metod, som
långt ifrån att förkväfva dessa anlag utvecklade dem och
utvecklade dem i en osund riktning.
Hans upptostrare var Tessin, den utan tvifvel mest este
tiskt anlagda af frihetstidens ledande personligheter, och den
metod, han valt, var fullkomligt ensidigt anlagd på att utveckla
barnets fantasivärksamhet. Nästan allt «lektes» in i honom,
vanligen därigenom att läraren eller lärjungen spelade en
liten komedi. I den berättelse öfver sin värksamhet, som
Tessin 1755 ingaf till sekreta utskottet, yttrar han bl. a om
sin nioårige elev: «Medan prinsen lagade sitt hår, roade
jag honom gemenligen med kopparstick, som lorestälde hvarje
handa sysslor och handtvärk. Detta gaf mig tillfälle att
underrätta Hans Kungl. Höghet, hvad livart och ett hade att
betyda och hvad därtill fordrades, på det han måtte lära,
huru hvar människa har sin tunga börda och att veta rätte
ligen värdera sina tillkommande undersåtars svett. Men
skulle sådant göra något intryck, så måste jag beledsaga det
med gester, härma läten och gny, sjunga någon liten skräddar
visa m m., så att ofta i fall någon hastigt inkommit, hade
jag snarare tagits för en komediant än för en allvarsam rikets
ämbetsman. Med drottningens enskilda bifall spelte
jag sedermera små komedier med prinsen, b vartill ämnen
af mig valdes. Där lärde jag känna hans lystnad efter prakt
och pomp och hans högdragenhet, hvilka fel jag sökte mota.
Hans håg för komedier var så ogemen, att jag trodde det
vara bättre att låta den utbryta än att tillstädja den att lång
samt gro till högre mognad.»
Redan då han blott var tio år gammal, försökte sig denne
brådmogne teatervän såsom dramatisk författare och skref
på franska en liten ganska lustig komedi, uti hvilken han
just skämtar med sin egen teatervurm, sin kvinnlighet och
sin smak för toiletten. Magistern kommer och lektionen
skall börja, men eleven vill inte höra talas om latinsk gram-
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
