Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Fornnordisk diktning och europeisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schiick; Fornnordisk diktning och europeisk.
Och icke nog härmed. Då vikingatidens romantiska
diktning dog ut i det egentliga Skandinavien, drog sig denna
diktning undan till den underbara ön i Ishafvet, där den
troget vårdades, ända tills dess att den på 1600-talet ånyo
upptäcktes. Äfven här skapades något nytt. De isländska
storbönderna roade sig nämligen icke blott med att under
de långa, mörka vinterdagarna snida på sina gamla skalde
visor, utan de berättade ock sagor om släktens och om byg
dens gamla minnen, om tilldragelserna hemma i det forna
moderlandet och om de sagohjältar, som ännu ihågkommos
af folket. Så uppstod den isländska sagan medeltidens
mest klassiska prosadiktning, och äfven dess mest originella.
Visserligen hade irerna redan förut sin prosaiska hjälte
saga, men så vidt jag vågar döma af de öfversatta utdrag,
jag sett, förefaller denna att hafva varit väl fantastisk och
utan den konstnärliga smak, som utmärker den isländska
prosan. I det öfriga Europa började man väl egentligen
dock först på 1200-talet att öfverflytta de versifierade riddar
dikterna till prosa, men dels skedde detta i någon större ut
sträckning först mot medeltidens slut, dels äro dessa prosa
romaner endast själlösa omskrifningar af de versifierade
originalen. En värkligt konstnärlig prosa fick det öfriga
Europa först med Boccaccio, och ehuru detta kanske är nor
disk chauvinism, så synes det mig kunna ifrågasättas, om
hans stil är så klar, så naturlig och så konstnärlig som
Snorres.
De nordiska folkens litterära lifskraft var således stark,
starkare än de flesta andra folks. Hos oss liksom i Tyskland
börjar en nationell iitteraturperiod redan på 400-talet, och den
fortlefver med oförminskad kraft, om än under växlande for
mer, ända till 1300-talets ingång. Hittills har man endast
fäst sig vid denna litteraturperiods senare afdelning, tiden
efter 800-talets midt. Det kan vara på tiden, att man äfven
sysselsätter sig med dess förra, ty först därigenom får den
nordiska diktningen sin rätta plats i den allmänna litteratur
historien.
Henrik Schack.
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
