Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finn Nyquist: Kunsten som livsfornyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kunsten som livsfornyer. PvAQ
gora sig lös från en föreställning och återkomma
till den och vara på en punkt och vara allestädes,
vara i ögonblicket och vara i det förgångna».
Men Larsson anvender ikke blot seiv den kunstneriske,
intuitive metode i sin kritiske granskning, han oplærer ogsaa
os andre almindelige hverdagsfolk til som han at bli kunst
ner i vor betragtning av det enkelte digterverk, som han
at opfatte det intuitivt, d. v. s. med et saa rikt islæt av
tidligere associative forestillinger som mulig. Det er denne
større eller mindre associationsrigdom, som efter ham dan
ner skillemerket mellem den kolde, rent diskursive an
skuelse og den varme og stemningsrike intuition. Han er
helt i overensstemmelse med den mest moderne psykologi
som den findes uttrykt i Alfred Lehmann’s fortrinlige bok
«Det menneskelige følelsesliv», nåar han siger, at stem
ningen kommer «af den hardt när oändliga mång
fald af föreställningar, som på en gång kan hållas
fast, fångad i ett konsnärligt grepp». Det virkehge
kunstverk repræsenterer paa sin vis sterkt koncentrerat sjæle
kraft, intuitivt skapt i inspirationsøieblikket, og denne sjæle
kraft er det, der igjen senere ved synet eller læsningen over
føres paa os andre og fornemmes som en «återdallrande
resonans», en skjælven, saa vi, som Ola Hansson siger,
bringes i «en tillstånd af fruktbar värme som hos rykande
vårmuld».
Selve æst eti ken har, siden gamle Sch ill er grundla
sin formæstetik, helt forandret karakter. Nu vet vi, at de
forestillinger, det enkelte kunstverk associativt vækker hos
os, det tankeindhold, vi seiv evner at lægge i det, har den
allerstørste indflydelse paa de følelser, som derved kaldes
tillive, og følgelig ogsaa paa vor æstetiske opfattelse og dom.
Det holder forsaavidt aldeles ikke stik, hvad forfatteren Johan
Frederik Vinsnæs nylig sa i sin noksaa merkværdige
kunstkristendomspropaganda i Aftenposten, at kunsten har
sine egne suveræne love. Kunsten folger selve livets
love, og sin forunderlig suggererande kraft henter den inde
fra livets fælles urkilde. Den glæde, vi føler ved et kunst
verk, er netop gjenkjendelsesglæden, fordi vi er utgaat av
samme rot, og alle en og anden gang har følt os gjennem
nslet av de samme safter under livets mangfoldige oplevelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
