Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Castrén: August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Strindberg.
3(57
sjal, dess storhet såväl som dess svaghet. Det är en djup
och oemotståndlig drift hos honom som kommit honom att
sålunda ställa sitt eget jag som det tydligt skönjbara centrum
i sitt verk — samma drift som kommit honom att forfatta
den långa raden av direkt självbiografiska verk och som en
gång ingav honom tron att självbiografin vore framtidens
enda litterära form. Därför har ock det rent konstnärliga
skapandet så sällan varit det klart medvetna huvudsyftet för
honom; ur hans egen synpunkt är hans verk främst bikt och
bekännelse, förkunnelse och lära, angrepp och botövning.
Hur bittert har han icke klagat över att allmänheten ville
göra hans verk till blott skönlitteratur för att slippa taga
deras angrepp på allvar! Därför alt hans person och hans
verk så äro ett, är det som striden kring honom blivit så
het, ty striden om personer är alltid hetsigare än den om
idéer — därför, men även därför att han själv i alla andras
verk också omedelbart sett personen. Då han i Svarta fanor
ville bekämpa missförhållanden och tidsidéer, kunde han blott
se dem förkroppsligade i deras honom närmast stående
före-trädare.
Därför kan man icke heller göra en skildring av hans
verk utan att teckna honom själv, hur oblygt och pietetslöst
det än kan synas.
Sällsamt sammansatt är denna personlighet, sammansatt,
tyckes det, av de mest motsatta element, dem ödet roat sig
att kasta i samma degel. Stor i mycket, framför allt i den
orädda, hänsynslösa uppriktigheten, som aldrig förskönar och
aldrig döljer egna tankar och egna gärningar, men också
liten och småttskuren i mycket: en av dem, till vilka man
icke drages, men vilka dock kräva beundran — en
personlighet som aldrig skall kunna mätas med enkla, summariska
omdömens måttstock.
Underliga vägar har han vandrat genom livet, och intet
annat mål skönjer man för hans vandring än det mål livet
alitid har, döden. Hur gripande och hur träffande är icke
hans företal till sina Samlade romaner, detta företal man icke
kan undgå att anföra, där han förliknar sig vid Jona:
«Ofta har jag tänkt mig som profeten Jona, vilken icke
kande någon kallelse att stiga fram, utan smet undan. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
