Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Castrén: August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
Gunnar Castrén.
understå skikt skärpte oeh utvecklade det än mer under
dessa år. «Rädd oeh hungrig» heter det första kapitlet i
själv-biografin, oeh den olustton dessa ord anslå är den
förhär-skande under större delen av lians liv. Han, som alltid måste
ställa sin egen person i forgrunden och alltid måste kämpa
lidelsefullt för sin övertygelse för stunden, är samtidigt
hyper-känslig för varje sår han får. Så är han dömd till omätliga
lidanden.
Och ännu ett drag fostras kanske av denna mörka
barndomstid; åtminstone utvecklar den det. Hans sinne har icke
den harmoni och stabilitet lyckan skänker. Han, den
våld-samt personlige, har ingen tillit till sin personlighet, utan
fruk-tar ständigt att någon annan skall få makten över honom.
Därför blir han den svurne fienden till all auktoritet, därför
vänder han sig i Röda rummet och den periodens bocker
revolutionart mot samhällsmakterna, de makter vilkas tryck
han då starkast känt. Och under en hel period av hans
för-fattarskap blir striden om makten för honom livets djupaste
fakta. Det börjar i Giftas II, där äktenskapet ter sig som en
strid om vem som skall underkuva och sjalsligt uppsluka den
andra. Och hans kvinnohat är, åtminstone i början, framför
allt hatet till den, ångesten för den, som han tror vill göra
honom till slav. Så stöter han på Nietzsches verk och under
dess inflytande växer hans uppfattning av denna strid; livet
blir för honom i alla förhållanden, icke blott i förhållandet
till kvinnan, genomträngt av denna vilja till makten — det
är «I Hafsbandet», «Tschandala», «Hjärnornas kamp». Det
är, om man så vill, ett underklassdrag i denna ångest för att
bli behärskad: det är en människa som aldrig förnummit
den lugna trygga känslan av att vara jämbördig med andra
eller dem överlägsen. Så blir misstron och det den åtföljande
hatet ett av hans själsdrag: han misstror alla, han fruktar
att hans vänner skola bli hans herrar, han hatar snart varje
idé han hängivit sig åt därför att den tyckes honom bli en
auktoritet, och han misstror slutligen också sig själv.
Tvivlet och känsligheten för tryck har han betecknat som
något av det djupaste i sin karaktär. Det är i grunden
detsamma som denna misstro. Hur tung, hur dyster, hur
bitter ljuder den icke, full av anklagelser mot andra, full
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
