Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Claes Lindskog: Individualism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Individualism.
lycka som sina enda gudar; då herr Werner von Urslingen
kallade sig för «Guds fiende, feghetens fiende och barmhär
tighetens fiende».
Men med framhållande av dessa de sociala förhållan
denas makt adelns herravälde ha vi dock ei sagt allt
för att förklara den individens självhärlighet, som vi möta
hos Homeros. Den starkaste faktorn ligger djupast. Den
utgöres av den makt, som i mångt och mycket undandrager
sig varje analys: den hemlighetsfulla, mäktiga, underbara
kraft, som fyeter folkkaraktären. Den grekiska karaktärens
innersta väsen ligger i individens och släktets självständighet
och motståndskraft mot traditionens, auktoritetens, homogeni
tetens våldsamma pressning.
Överallt i världen och i alla tider känner människan
över sig och runt omkring sig det väldiga, bedövande trycket
av gångna liders samlade visdom och vett. Liksom fadern
gentemot barnet, har varje släkte gentemot det kommande
en inneboende drift att låta även sin andliga egendom, ned
ärvd genom årtusenden, gå i arv. Men det nya släktet har
sitt lynne för sig, det slår ifrån sig och stretar emot, det
ropar nej och nej, det vill ej veta av något annat än sig
själv: till dess att det så småningom upptäcker, att det dock
i stort sett måste böja sig för övermakten. Det nya, det är
dock blott ett enda led, som skall kämpa mot otaliga gångna
släktled, det kan ej och det har ej råd att förspilla" arvet.
Men här inträder olikheten. Somliga ge sig med hull och
hår, på nåd och onåd. De bliva slavar under det förgångna.
Så har det tidigt nog gått med hela Österlandet. Kastväsen
dets anda dominerar; sonen kan ej tänka sig något annat liv
än det hans far och farfar levat före honom. Kulturen är
fårdig, människan är färdig. De härligaste konstverk, de
ståtligaste byggnader, en rik litteratur allt detta tjänar ej
människan som sporre för vidare utveckling, utan som evigt
giltiga förebilder. Konstens och litteraturens verk äro ano
nyma, ingen individ står bakom dem. Människan står fram
för dem i knäfall med bävan och skygghet, ty de äro gudars
och ej människors verk.
Det fanns undantag. De gammaltestamentliga profeterna
med sina skarpt tecknade drag äro sådana. Men i stort sett
återfinna vi människan, först när historien träder in från
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
