Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sverges nyare historia. I. Bakgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Hedén.
universitet Christopher Jacob Boström skaffat sig en envålds
makt som han med järnhård hand hävdade. Genomförd
idealist liksom romantikerna var han mera rationalistisk än
de, men då hans system saknade deras historiska läggning,
blev han mer än de orörlighetens förkämpe. Han var mycket
kritisk mot en hel rad av kristendomens dogmer men tillät
ej minsta kritik mot Sverges ståndsförfattning, vilken han
ansåg vara en oöverträfflig skapelse av det rena förnuftet. Från
Uppsala kom också en ny diktarskola, de s. k. signaturernas
krets, vilken icke genast trädde upp till strid mot liberalismen
men snart visade sig vara en helt annan andas barn. En av
kretsens män, Carl Snoilsky, lät visserligen liberalismens
lyriska frihetshänförelse, dess svärmeri för Polen, Danmark,
Italien, Frankrike stiga upp i ett strålregn av skimrande
strofer för att vid 1870-talets ingång sluta sig inom sig
själv i förnäm kyla. Men en annan av kretsens män C. D.
af Wirsén vart så småningom den litterära nykonservatismens
hövding i Sverge. En religiös idealist vilkens åskådning var
föga skild från Boströms stod dock, själfständig och foster
ländsk, kvar på liberalismens grund: Viktor Rydberg.
Den andliga förstelning som snart följde representations
reformens seger ledsagades av en politisk. När den nya riks
dagen sammanträdde 1867 gjorde först de gamla reform
vännerna (Hierta och S. A. Hedin bland dem) ett försök att
sammansluta sig i det nyliberala partiet. Men snart undan
trängdes denna partibildning av en annan: Sverges första
erkända partibildning på klassgrund. Det var bönderna som
av de gamla stånden vunnit mest på representationsreformen.
De utgjorde flertalet i andra kammaren. De dröjde då ej
att sammansluta sig för att genomdriva de ekonomiskt-sociala
önskemål för vilka de under ståndstiden förgäves kämpat.
De bildade lantmannapartiet. Deras förnämsta önskemål
voro: avlyftande av de grundskatter som påvilade den ofrälse
jorden men icke den frälse (låt vara att frälsejord numera
kunde innehavas av ofrälse); upphävande av böndernas skyl
dighet att hålla skjuts åt staten och åt resande; avskaffande
av indelningsverket, d. v. s. böndernas skyldighet att till
handahålla utrustning åt de soldattorpare som utgjorde stå
ende armens manskap. Vid strävandet att förverkliga dessa
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
