Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges nyare historia. 2. Emil Key och lantmannapartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Hedén.
alls icke velat veta av och egendomligt nog ej häller social
demokratin.
«Vem är statsman?» frågade i en tidningsartikel av år
1879 Emil Key, och han svarade: «Det är icke den som, likt
Cavour och andra, är nog «galen» att ägna sitt liv åt en ny
åsikt, åt en stor idé dylikt folk bli hos oss icke erkända
såsom statsmän förr än hundra år efter sin död utan det
är envar som motarbetar allt «bråk» och därför belönas av en
styrelse som sällan är vän av idéer och aldrig av annat bråk
än decimalbråk. Blott den som i tid, sedan han belönats
för sitt motstånd, vänder sig bugande med vinden och låter
sig ånyo belönas, därför att han beskäftigt hjälpt till att be
fordra ett nytt, som redan hunnit bliva gammalt och invant
och sålunda comme il faut blott den är en man, som
företrädesvis inger förtroende, blott han är en statsman!»
Där har han indirekt tecknat ett skäl varför han själv ej
blivit erkänd. Ett annat har legat däri att han var ett stort
stycke diktare. Nutiden har föga sinne för en vacker pro
sastil och är närmast rädd för vältalighet. Även sakligt må
ste en diktarpolitiker vara föraktad av en tid då makt- och par
tipolitiken orubbad härskar och klassintressena äro mer med
vetna än någonsin. Men framför allt vart det Emil Keys
olycka att han ej levde för sig själv utan för det allmänna.
En talangfull politiker som söker sin egen fördel vinner den
vanligen också, fast han icke gagnar det allmänna. En
talangfull politiker som enbart vill gagna det allmänna, må
ste offra sitt eget väl. Men gör han det, lyckas han också
vanligen vinna sitt mål.
Emil Key har trots allt vunnit det. Fast varken han
själv eller hans idéer segrade, så segrade dock de krav
för vilka han närmast stritt, försvarskravet samt böndernas
skattekrav, och det fullständig, om ock på ett helt annat
sätt än han tänkt sig. Ja även hans frihetsidéer ha dock till
sist i icke ringa mån trängt sig fram. Att vid lantmanna
partiets svängning åt höger, en stor mängd bönder vägrade
följa med och i stället slöto sig till det liberala samlingspar
tiet, det härrörde i hög grad av den frisinnade tradition som
det gamla lantmannapartiet, främst tack vare Emil Key,
grundlade. Uppenbarligen har och detta partis kamp mot
konservatismen i viss mån banat vägen för arbetarnes
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
