Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sveriges historia. 5. Karl Staaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(iestalter ur Sverges nyare historia.
ningen av Förenta Staternas författning synes en smula oin
tresserad.
I sin politiska verksamhet röjde Staaff under dessa år
en tydlig bitterhet, vilken särskilt ivrigt riktade sig mot stats
minister Lindman. Skarpast var han i remissdebatten 1911,
där han på grund av ett starkt överskridet flottanslag, som
ej alls hindrat de ansvariges befordran, rentav talade om
«ruttenhet i förvaltningen». Även i detta fall lade han hu
vudskulden på statsministern. Anknytande sig till ett ytt
rande från ett föregående år, vari hr Lindman förklarat sig
ämna, på grund av den trohet han svurit konungen i sin
statsrådsed, med energisk uppmärksamhet följa socialismens
republikanska tendenser, fortsatte Staaff:
Jag skall återigen påminna hr statsministern att statsrådseden innehåller
även en uttrycklig förpliktelse att uppräthålla och akta folkets och riksdagens
rättigheter. Detta kan jag icke finna att hr statsministern här har gjort. . . .
Nu vill jag icke så skarpt hårdraga frågan om eden ehuru det är en
mycket skarp motsats mellan den utomordentligt subtila loyautén i ena fallet
och den fullständiga bristen därpå i den andra detta på den grund att jag
icke vet huru mycket allvar det över huvud taget var, då hr statsministern
framdrog frågan om sin statsrådsed. Jag vet icke detta, och ingen annan vet
det häller.
Man han vände sig även mot vänster. Efter storstrejken
1909 höll han i Eskiltuna, den stora arbetarstaden, ett tal
däri han visserligen klandrade båda de stridande parterna
samt regeringen men särskilt läxade upp de slagna arbetarne
för deras avtalsbrott och deras försök att påverka samhället
med oparlamentariska metoder. Flera liberale vänner lära
ha ivrigt bett honom inställa talet; men han höll det och
underlät ej ens att mana några arbetarne närstående radi
kaler att lämna det liberala partiet. Alliansen mellan ar
betare och liberaler gick ändå icke sönder. Branting var
nämligen absolut besluten att vidhålla den, och detta tydli
gen delvis av personlig tillit till Staaff.
Så stundade då äntligen hans upprättelses dag. Vid
valen 1911, de första enligt allmän rösträtt, led högern det
värsta valnederlag den någonsin upplevt i Sverge. Libera
lerna ökade visserligen ej sin mandatsiffra men höllo den
uppe vid något över hundra. Tillsammans med socialdemo
kraterna hade de jämt 100 rösters majoritet över högern.
Socialisterna avböjde visserligen Staaffs anbud att ingå i hans
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
