Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristian Elster: Hjalmar Söderberg - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Söderberg.
den så innerligt som religionssvärmeri och martyrskap. Jesus
«idealmänniska» för kejsar Wilhelm och Pierpont Morgan
nå, den senara är amerikan, och i Amerika tror man ännu
i allmänhet att Jesus var Gud ...» .
Jeg ser nok at der mange steder kan reises indvendinger
mot Söderbergs betragtninger. Han lægger for meget vegt
paa Jesus tro paa verdens nære undergang hans lære,
baade den religiøse og den moralske var altfor meget et tids
produkt til at den helt kunde farves av troen paa den sidste
times nærhet. Og han har ikke sans for at kristendommens
første indsats er en øken av menneskeværdet, et vældig til
skud av humanisme i forhold til den romerske livsfølelse,
hvorefter det enkelte menneskes værd var meget ringe. Han
er i det hele skarpsynt, men ikke langsynt i religiøse spørs
maal. Men trods disse og lignende indvendinger vil man
ikke kunne undgaa at føle sandhetskjærligheten i Söderbergs
angrep, st}Tken i den ærlige følelse som bærer det, hans
forakt for løgnen, haanen over alle fraserne.
Det falder Söderberg naturlig at gaa fra kristendom
men til socialismen. Skjønt han ikke er nogen ynder av
borgersamfundet, har han ikke meget tilovers for socialismen
og slet intet for den revolutionære bevægelse. «Kristendommen
är en religion, skapad av småfolk för småfolk, och ur dess
sådd har socialismen vuxit upp» ja, saa kan man jo
tænke sig at det er ikke med begeistring Söderberg omfatter
socialismen. Kristendommen har til forutsætning den yderste
dag, dommens dag, socialismen har en lignende forutsætning,
hevnen over de onde, o: de rike, og deres yderste dom heter
den sociale revolution. «Men hämndens glädje är, liksom
rusets, baro ögonblickets, och dagen efter börjar den gamla
historien om igjen. Det glömmer anarkistprästen gärna at
meddela församlingen. Ty hur man skall trösta de fattiga
utan att ljuga: det vet inte heller han.»
Söderberg tror i det hele ikke meget paa sociale omvelt
ninger, men en sak bringer ham likefrem i harnisk : kvin
dernes stemmeret. For en yngre slegt som har oplevet en
del stemmeretsaar uten at ha merket yderligere forandring
hverken paa samfundet eller kvinden, falder hans vrede og
skræk litt komisk. Han søker at begrunde sit standpunkt,
og paastaar den hele retning bunder i kvindebevægelsens
529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
