- Project Runeberg -  Samtiden. Skildringar från verldsteatern / 1859 /
17

(1858-1859) With: Martin Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Större uppsatser - Nikolai Frederik Severin Grundtvig. Af P. G. A.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mången Ädling seer jeg da i Rad
Som ei vredes, om mit Skrift og Kvad
Jeg ham vover dristig at tilegne.

Hvad er Aser mod den store Gud!

Hvad er Oldtids Kämper vel at regne
Mod de Hellige, som Kristi Bnd
Fölge, og bans Död sig tör tillegne?

Dog med Tvivl jeg skner vidt i Nord,

Når jeg tolker Kristi Gnddomsord,

Hvilket Namn tör jeg vel dristig nävne?

Dog, hvem er Oldingen som huset ståer
På Gravens Rand fornden Stav så rolig?
Andägtig blotter han de hvide Hår
Och stirrer op til Himlen så fortrolig,

Han knäler, se han beder rört i Sind,

Og milde Tårer rinde ned på Kind.

Mon også han sin Frelser har fomegtet?

Det er min Fader, end på Gravens Beed
Han tacker Gud som gav ham själdne Styrke
Til, mens et halvt Åhundrede forled,

Sin Frelser at forkynde og at dyrke.

Han beder for de mange Själes ro
Som han opfostrede i Jesu tro
Og Bönnen smelter i en hellig Tåre.

O Fader! se, her er din yngste Sön.

Du har fuldendt og jeg skal nu begynde.

Indslut mig ömt i Hjertets stille Bön,

At kraftelig jeg Ordet må förkynde o. s. v.

Ämnet för denna predikan: Hvi er Herrens Ord forsvundet af
hans Huusf angifver redan tillräckligt dess polemiska karakter.
Blott ett par ställen derur må har återgifvas. ”Herrans
evangelium gick från slägt till slägt, tiderne framrullade det med sig,
och äfven vi, som bygga och bo så högt i norden, hafva annamat
det af våra fäder, för att genom barn och barnabam befordra det
till de senaste slägter. Vi borde det, men göra vi det äfven?
Tränger Jesu hel. namn från den bedjande faderns och moderns
läppar in i barnens öra och själ, framställes och prisas Frälsaren
i våra församlingar såsom Guds herrlighets sken och jorderikets
sol? Förkrossande är att nödgas neka det, men nekas måste det.
Som étt ljud utan värde och betydelse höra de yngre bland oss

Jesu namn allmänneligen nämnas; ja stort är det redan att de få

samtiden. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:52:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidens/1859/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free