Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Större uppsatser - Arbetar-associationerna sedan 1848 - Smärre uppsatser - Londons Teatrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott stöder sig på misstroendet mellan dessa klasser, skola i och
med försvinnandet af detta element blifva så maktlösa, att allt det
i lngn och ro skall komma till stånd, hvad folken i sjuttio års tid
genom strömmar af blod och omätliga uppoffringar ej hafva kunnat
tillkämpa sig.
Londons Teatrar. Dessa Thalias tempel uppgå till ett
antal af ej mindre än aderton och äro: Her Majesty’s llieater
(Hay-market), der endast opror gifvas; Coventgarden-teatern (Bow-Street)
och Pavillon-teatern (Whitechapel), hvilka begge nedbrunno om
vintern 1856 och ännu ej äro åter uppbyggda; dessutom
följande, på hvilka Shakspeare’ska pjeser gifvas eller kunna gifvas:
Drury-Lane-teatern (Great-Russel-Street), Lyceum
(Upper-Welling-ton-Street), Haymarket-teatem (Haymarket), Princess-teatem
(Ox-ford-Street), Adelphi-teatern (Strand), Sadlers-WeUs-teatern
(Islington), Soho-teatem (Dean-Street), Marylebone-teatern (Church-Street),
S:t James-teatern (Kings-Street), Surrey-teatern (Blackfriars Road),
Astley-teatem (Bridge-Road), Victoria-teatern (New-Cut), och
slutligen Standard-teatern (Shoreditch).
Rörande dessa teatrar lemnar Th. Fontane, som en längre tid
vistats i verldsstaden, följande karakteristik, med särskildt
afseen-de på Shakspeare’s der gifna verk:
Bland alla Shakspeare’s dramer är i England ”Othello” den
populäraste: den gifves der öfverallt och ganska ofta; Fontane såg
den först på Surrey-teatern och sedan i Lyceum, och de som
åter-gåfvo sjelfva titelrollen gåfvo honom just icke anledning till några
synnerliga anmärkningar. — Hvad som särskildt väckte författarens
uppmärksamhet, var den större vigt, man här fastade vid Emilias
parti, annars merändels ansedt som en biroll. — Ett och annat
sceniskt arrangemang var ej oäfvet; i femte akten t. ex. hade man
i fonden af den fördjupning, der Desdemonas säng stod, anbrågt
ett högt och bredt balkongfönster, genom hvilket fullmånan gjöt
sitt klara, stilla sken. Denna kontrast mellan naturens frid derute
och den vilda stormen inomhus förfelade ej sin fulla verkan.
”Midsommarnattsdrömmen”, hvilken Fontane såg på den under
Keans direktion stående Princess-teatem, gifves naturligtvis också
i England med den Mendelsohnska musiken, men likväl ej i det,
såsom man vet, något för våldsamma Tieckska sammandraget till
tre akter. I afseende på det eljest kinkiga särskiljandet af de
begge älskande paren hade man träffat en ganska ändamålsenlig
anordning: Den isabellfärgade Lysander hörer till den himmelsblåa
Hermia, och den himmelsblåa Demetrius till den isabellfärgade
Helena. Hvad Puck beträffar, så spelas denna roll, såsom man
vet, vanligen af subretten. På Princess-teatem framställdes Puck
som ett barn, en blond, skälmaktig flicka om ungefär 10 år; och
denna uppfattning har utan tvifvel ganska mycket för sig. Men
det allravackraste af hela representationen var arrangemanget af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
