- Project Runeberg -  Samtiden. Skildringar från verldsteatern / 1859 /
400

(1858-1859) With: Martin Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Större uppsatser - Marskalk Pélissier - Smärre uppsatser - Den siste Stor-Mogoln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvad Pélissier vidare skall uträtta, lenraas derhän; trots hans
namn och hans förtjenster skall man sorgfälligt utvälja &t honom en
roll i händelse af en europeisk konflikt. Ett duger ej för alla; man
måste ge akt på, hvar hvar och en stadnar. För den nuvarande
franska politikens sluttande plan till det yttersta, måhända ända ned i
belgiska sumplandet, skall i alla händelser ej Pélissier erhålla
befälet öfver invasionsarméen. Det vore åter ingen ”gifven position11;
der låge perspektiverna för nära. De offentliga bladen vilja
be-stämdt veta, att Pélissier är reserverad för Pariser-arméen. Vi
måste emellertid hårdnackadt förneka detta; i Paris passar, så snart
sakerna blifvit ställda på sin spets, en Magnan, som har att rädda

’ t

sig sjelf i Paris. En Pélissier kan man använda blott på högst
neutralt område, på de ställen, der Bonaparte blir ett med
Frankrike, och der man utan skrupler kan fara igenom.

Den siste Stor-Mogoln. Huru djupt har han ej sjunkit!
Af den glans, som fordom omstrålade ”verlds-alltets beherrskare”,
återstår numera ej ens ett bleknadt skimmer. För ej längre
tillbaka än ett år sedan iakttog man mot kejsaren af Delbi,
åtminstone i de yttre formerna, ännu något sken af vördnad; men
genom sitt deltagande i den indiska uppresningen, i hvilken han
nödgades intaga en framstående plats, förverkade han hvarje
an-Bpråk på de vördnadsbetygelser, man hittills funnit för godt att
egna honom. Förut behandlades han som en stor monark; då den
engelske residenten fick företräde hos honom, måste han först
af-taga sina skor och sedan med sänkt hufvud inträda i
audiens-rummet. Samma ceremoniel ålåg jemväl befälhafvaren Öfver de
engelska trupperna, hvilka visserligen blott skulle gälla för ett slags
hedersvakt, men i sjelfva verket hade till uppdrag att strängt
öfver vaka monarkens person och alla hans handlingar. Och i
hvilket läge befinner han sig väl nu, sedan engelsmännen åter
kommit i besittning af Delhi? Han lefver som en fånge, med hvilken
man ej gör några omständigheter; med den förra etiketten vid hans
hof är det helt och hållet slut. Russell, som förliden sommar
infördes hos honom, fann honom i en eländig kammare. Han var
sjuk och plågades af uppkastningar. I förmaket låg på en matta
en ung, mager man, klädd i en hvit musslinsdrägt och med en
blå-och gulrandig gördel kring lifvet; om han icke haft så stor mun,
skulle det legat något ädelt i hans ansigtsdrag, och hans ögon
voro eldiga och uttrycksfull^ Äfven denne man, Dschamwa Bachl,
en afkomling af kejsaren af Hindostan, var sjuk; han drog täcket
öfver hufvudet för att slippa att bli sedd. 1 samma rum befann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:52:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidens/1859/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free