Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Större uppsatser - ”Kärleken” af Michelet; bedömd af F. A. Cederschjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke tåi något arbete, och hvars enda sysselsättning är att drömma,
sticka och lida. Det är orimligt att säga, att mannen, hvilkens
verksamhet är rigtad utåt det praktiska lifvet, skall afsöndra sig
ifrån verlden och vid sidan af en qvinna, hon må vara aldrig så
tjusande, framsläpa detta herdelif, som Michelet målar med så
sköna färger, men som skulle forslöa hans kraft och slutligen i
hans själ uppväcka ett tärande sjelfförakt. Det är obilligt att
begära, att mannen ensam skall arbeta och sträfva, utan att i
ringaste mån understödjas genom hustruns arbete, och det är nästan
omenskligt att fordra det han, trött af dagens mödor, skall
sysselsätta sig med att studera hvarje sjukdomssymptom hos en verkligt
eller inbilladt sjuk qvinna. Och säkert är det, åtminstone har jag
tyckt mig finna det, att den qvinna, som vill, att mannen skall
underkasta sig allt detta, hon älskar honom icke med den sanna
kärlek, som Michelet synes förutsätta vara grunddraget i hvarje
qvin-nas hjerta.
Det ligger icke heller någon fysiologisk sanning till grund för
detta påstående om qvinnans sjuklighet. Det är väl sant, att hon
icke eger mannens styrka; men deremot är hon begåfvad med större
uthållighet och en förmåga att liksom uttänja sin arbetskraft, som
mannen aldrig kan förvärfva sig, och som icke är förenlig med ett
sjukligt och lidande väsende. Det gifves nog många verkliga eller
föregifna sjukdomar hos qvinnor, utan att man ytterligare skulle öka
det onda med sådana läror om qvinnanB sjukliga natur. I stället
för att motverka ett ondt, som ingifver hvarje menniskovän
allvarliga bekymmer, det qvinliga slägtets fysiska försämring, har
Michelet genom denna sats gjutit olja på elden och spridt ett gift, som
snart skulle tära på qvinnans lifstråd, förlama dess styrka, bleka
dess kinder, sprida vantrefnad inom familjerna och grundlägga en
ohjelplig svaghet hos kommande slägten. I stället för att meddela
sunda, fysiologiska begrepp, egnade att upplysa förståndet,
förekomma sjukdomar och ingifva det mod och den styrka, som äro
så nödvändiga för att lyckligen genomgå de vigtigaste epokerna i
qvinnans lif; framkastar han några lösa, hvarken på vetenskap
eller erfarenhet grundade satser, måhända smickrande för den
qvinliga fåfängan, emedan de lemna en föreställning om något eteriskt
och öfverjordiskt hos den qvinliga organismen, —men i högsta grad
olämpliga för det praktiska lifvet.
”La femme est une malade”, är den lära, med hvilken
Michelet vill återväcka den ömma kärleken och lyckliggöra
mennisko-Blägtet. Jag, för min del, vet deremot ingenting mera afkylande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
