Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan race, emedan de kunna lefva på
nästan ingenting; de äro utomordentligt
flitige, nyktre och försakande, och kunna
der-före uöja sig med en mycket obetydlig
vinst. Deri ligger faran för den
europeiska racen med dess förfinade lefnadsbehof.
Om några hundra år skall, menar hr A., så
vida vi ej taga lämpliga mått och steg, »det
gamla Paris gräfvas upp af fornforskare i
langa hårpiskor och grisögon». Det är icke
den glada följetonisten som låter dessa
syner till läsarens nöje framgycklas af en
uppsluppen fantasi; det är tänkaren och
den o fientlige mannen som genomskådar
framtiden, varnar och uppställer förslag.
»Visste vi uu hvad vi skola veta om ett
hundra Sr, så skulle vi aldrig släppa eu
kines utom Kina, förr äu man huggit
piskan af honom och kapat hans långa rock,
med ett ord denationaliserat honom helt
och hållet, så att han ej kände igen sig
längre, och framför allt aldrig släppa ett
enda af deras qvinfolk utom landet, så att
de kuudc komma att bilda några kolonier».
Och ej nog härmed: vi måste »taga i tu
med sjelfva Kina med ens: sanda dit
nödiga trupper för gemensam räkuing och på
kinesernas bekostnad, och en uppsättning
missionärer och bedrifva omvändelseverket
praktiskt», o. s. v. Allt detta må vara lika
naturligt i en belettrislisk
framtidsför-fattares mun som framtidsscencrna i det
bekanta lustspelet »1850 och 1950»; men när
saken fraraställes såsom en politisk aftar,
af en man som i Kina beklädt ett officielt
uppdrag för de förenade rikenas räkuing,
får den ett annat utseende och förtjenar ett
allvarligare bemötande.
Vi fråga då först med hvad rätt den ena
nationen skulle försöka att hålla den
andra innestängd inom dess egna gränser,
hindra dess fredliga utflyttningar med
deras hustrur och barn, plantera kanoner vid
deras portar och på detta praktiska vis
omvända dem, om också icke till
kristendomen, åtmiustone till tron på vår
kultur-öfverlägsenhet. Framtidsmannen säger må
hända att det blott och bart är sjelflorsvar,
ty i aunat fall skola vi inom ett eller
annat århundrade vara hotade inom våra egna
bygder, icke till vår frihet, ty den
angriper icke den stilla, laglydiga och okrigiska
asiaten, utan till det högre pris vårt arbete
betingar på verldsraarknaden. Och för
den-Un nya politiska protektion skall han sjelf
betala kostnaderna. Vi skola skicka
arméer till Kina för att sätta lås för dörren,
och han sjelf skall betala både låset och
fångvaktaren. När några okunniga kartister
förgripit sig på fabrikanter och sönderslagit
deras maskiner, derför att maskinarbetet
nedtryckte arbetslönerna, så kallade vi detta
med rätta för ett upprörande våld, men om
Europas högst bildade folk satta vakt kring
ett annat folk, för att hindra det frun en
arbetskonkurens med oss som skulle
minska vår egen vinst, så finnes denna sak så
naturlig att de instängde dömas att betala
bevakniugskostnaderna. Är detta
framtidens folkrätt, så må deu nu lefvande
generationen väl önska att snart få krypa
ned i sin graf utan att qväljas af någon
oro för de efterkommaude; utan att göra
anspråk på århundradens förutseende, må
det dock åtminstone vara oss tillåtet att
betvifla det.
Men, invänder man, kineserna äro ej
såsom andra menniskor; de äro dygdiga,
ar-betssamma, laglydiga, måttliga och
försakande; med ett ord de kunua i de flesta
af lifvets yttre förhållanden gälla såsom
mönster för oss, men »de tyckas ej på
några vilkor vilja blifva annat än kineser,
om de få hållas som de vilja», och
»frågan blir då: skall man låta dem hållas
eller ej?» Svaret hafva vi redan hört. Man
skall ej låta dem hållas! Men hvad är det
då för brottsligt att vara kiues, ty den
omständigheten att de arbeta billigare än
européer kan väl icke af eu frihandlarc
qva-lificeras såsom ett brott? Nej, svarar man
sannolikt; men kineserna ärö materialister.
Ar det då ett brott att vara materialist,
och har ej samvetsfrihetens rätt blifvit så
allmänt erkänd på hela jorden, att endast
hnndlingarne äro föremål för lagstiftning
men öfvertygelserna äro okränkbara? Jo
väl, men kinesens materialism är af ett
alldeles eget slag, på en gång praktisk och
bc-fästad bakom en oöfverviuucrlig kasuistik;
kinesen tror ej på gud och på ett lif efter
detta: så åtmiustone är den allmänna
föreställningen. Nu finnes äfven i de så
kallade civiliserade verldsdelarne menniskor som
ej tro mycket annorlunda, men dessa
arbeta måhända ej så billigt och föröka sig
ej så hastigt, ty de hafva med
civilisationen förvärfvat smak för välstånd, samt
uppskjuta derför hellre att ingå äktenskap
och grundlägga en afkomma, än att på föl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
