- Project Runeberg -  Samtiden. Veckoskrift för politik och litteratur / 1871 /
101

(1871-1874) With: Carl Bergstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samma gång vi skola bemöda oss att
närmare belysa några sidor af saken som ban
lerauat jemförelsevis oberörda.

Om det i politiskt afseende bar sina
stora olägenheter att vara ett litet och
fattigt samhälle, med ringa kapital och ringa
utveckling af den industri som
företrädesvis är ett upphof till den stora rikedomen,
så har det å andra sidan sina ganska
betydande fördelar att vara fredad för dessa
våldsamma brytningar mellan de
arbetsgif-vnnde och de arbetande klasserna, mellan
rikedom och armod, som utgöra de rikare
folkens stora närvarande bekymmer. Äfven
vi hafva våra arbetare-frågor, hvilka af den
upplysta och erfarna menniskokärleken
begära sin lösning, emedan de på
mångfaldigt sätt ingripa i vårt svenska lif och
betinga vår framtida frid och trefnad, men
det är redau en lycka att kunna nämna
dem i pluralis, och att slippa se dem,
såsom ett euda rödt jettespöke, stirra emot
oss i form af striden mellan hopad
rikedom och ytterlig nöd, eller såsom den
vau-ligen, ehuru icke med önskvärd
noggran-het, kallas, karopeu mellan kapitalet orfi
arbetet.

Om det beböfs exempel på det onda
som slagord kunna åstadkomma, så hafva
vi bär ett af första rangen. Få begrepp
i verlden hafva blifvit så förhatliggjorda
som kapitalet, och likväl är hvarje
menni-ska kapitalist som eger sitt bohag, sina
verktyg, eller endast den oförtärda
afkast-ningen af gårdagens arbete. Kapitalet är
arbetarens troguaste vän, såsom vi skola
söka att i få ord visa. Endast den som
ingenting har förvärfvat, och ingenting vill
förvärfva, kan vara en fiende till kapitalet.

Hvad är då kapitalet, eftersom det kan
blifva föremål för så mycket misskännande
och hat, att det fins talrika klasser som,
om de kunde, skulle alldeles vilja utrota
det från jorden? Vi lemna de
vetenskapliga definitionerna i deras värde, men vi
tro, att man kommer sanningen tillräckligt
nära för praktiska ändamål, om man säger
att kapital är allt hvad meuniskan kan
förtära men för ögonblicket afhåller sig från
att förtära, i ändamål alt deraf draga
fördel för den kommaude dagen. Det är ett
stort misstag, som skriftställare i den
politiska ekonomien ofta. begå, att från
kapitalet undautaga hvad som är afsedt till
personlig förbrukning. Hvad af den torfti-

gaste måltid är öfver för morgondagens
behof, är ett kapital, emedan det tjenar
att förlägga en dags arbete. En börda ved
som icke uppbrännes i dag är ett kapital,
emedan den duger till att i morgon
tillfredsställa en arbetande varelses behof af värme
och på detta sätt underhålla hans
produktionskraft. Kapital är all frnkt af en
försakelse som kommer framtiden till godo.

Om kapitalets väsende varit bättre insedt,
skulle många misshälligheter hafva kunnat
undvikas, emedan det är den civiliserade
menniskans bestämmelse, hvilken det beror
på henne sjelf att uppnå, att blifva
kapitalist, derigenom att hon, genom
afhållsam-het från att förbruka hela frukteu af sitt
eller andras åt henne öfverlåtna arbete, gör
sig oberoende af den närmaste stundens
behof. Endast vilden kan icke blifva
kapitalist, emedan framtiden för honom är
ett ord utan all betydelse. Han kan ej
idka åkerbruk, emedan han för stunden
förtär kornet som han skulle hafva till utsäde.
Att hela menuiskoklasser finnas som äro i
samma belägenhet, att lefva för dagen
utan omsorg om den följande, är ett
beklagligt faktum, men det är icke en följd
af menniskans naturliga egenskaper utan
eu protest deremot, som skall öfvervinnas
af,civilisationen. Före åkerbrukets införande
fans intet kapital; menskligheten lefde för
dagen. Ju mer odlingen framskrider,
desto mer minskas antalet af dessa
samhällets pariahs, och huru mycket än
arbetslöshetens eländen falla i ögouen, säger oss
erfarenheten att de äro mindre än förr.
Kinesen, och öfverhufvud asiaten, räknar
ej dem som dö af hunger; än mindre
räknades dessa olyckliga af perser, skyter och
meder; det var som det skulle så vara, och
iugeu tänkte på något annat.

Det är en annan fördom eller
okunnighet som sannolikt äfveu mycket bidragit
att förvärra förhållandet mellan
arbetsgif-vare och arbetare. Möjligheten att skaffa
sig öfverdådiga materiella njutningar är
den egenskap hos kapitalet som ensamt
eller företrädesvis lyser i ögonen pådenoupp
fostrade arbetaren. Kunde han se litet
längre, så skulle han finna att det endast är
ett ringa autal kapitalister som förslösa
sina tillgångar på vällefnad, och att dessa
ingalunda äro afundsvärda, under det att
flertalet använder sin ökade förraögeuhet
till att förlägga än mer arbete och följakt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1871/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free