Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit undanskjuten till en framtid som vi
väl knappast få upplefva.» Man kommer
sanningen långt närmare, om man säger
att endast Tyskland, Holland och de
nordiska länderna hafva en oblandad
silfver-myntfot, ty i Ryssland år halfiraperialen
lika mycket värdemätare som silfverrubeln,
och till och med en tysk stat, Bremen,
har guldthalern; Österrike har liksom vi delvis
biträdt Paris-konventionen, och hela vestra
och södra Europa från Schelde till Donau
har guldfrancfoten. Sjelfva Tyskland,j der
man haft tresta betänklighet rid detfranska
systemet, år redan inom de finansiella
kret-sarne temligen etise om nödvändigheten
att antaga guldstandard, med
guldkronan eller den dubla Friedrichsd’or såsom
räkneenhet. Men det är all anledning till
att inströmmandet i Tyskland af flere
milliarder franskt guld skall tvinga
francsystemet på tyskarne, och att Frankrikes
underlägsenhet i kriget, långt ifrån att
fördröja myntreforraen för everdliga tider,
tvärtom skal) påskynda dess genomförande.
Att tyskarne sjelfva tänka så, derpå skulle
vi kunna anföra slående exempel.
Det är flere andra Dåståenden i vår sam-
*
tidas uppsats som icke tåla att skärskådas
närmare. Han säger att den som vill
. trygga sig mot framtida myutförsämring
redan nu kau göra det, genom att låta
skrifva förbindelserna i silfver; ja i vigt
silfver, men icke i mynt silfrer, bvaremot
grundlagen lägger ett gifvet hinder, och
dess utom grunda sig icke alla fordringar
på skriftliga förbindelser. An innehafvarue
af riksbankens sedlar? De kunna
åtminstone icke rädda sig, och någon måste väl
innehafva dem under värdeförsämringen.
Han säger, att det icke skulle vara så
angenämt att få i vårt land introducerad en
affärsverksamhet som har till föremål att
spekulera på skilnaden i olika myntsorters
värden; liksom vi ej i ett århundrade haft
agio på våra sedlar, och liksom ej hvarje
svensk som reser utrikes måste lära sig
den måttliga konsten att iakttaga
kursskilna-derna! En mängd andra likartade saker måste
vi förbigå. Men vi kunua ej lemna oanmärkt,
att han, genom ett argument som han an-
för mot de enskilda bankernas å vista
förbindelser, i grund utdömmer riksbankens
konsolidering i ändamål att kunna
öfver-taga deras funktioner, i det han påminner
om svårigheten, ja omöjligheten, att i tider
af oro realisera de räntebärande
obligationer bvilka skulle utgöra bankens genom
dess hopade vinster förstärkte grundfond.
Eller skulle riksbanken kanske besörja hela
landets peuningerorelse utan d vista
förbindelser och lemna kreditivtagarne 30
dagars vexlar i stället för sedlar? Han säger
vidare, att »kommer krigsfaran öfver oss,
blir det derför en absolut nödvändighet att
genast påbjuda tvångskurs för riksbankens
sedlar, hvilken fördel då naturligtvis äfven
kommer privatbankssedlarne till godo». Så
är det nu, men detta förhållande skulle
genom grundlagsförändringen kunna
bringas att upphöra. Han förblandar
påtagligen tvångskurs med moratorium. Båda
delare hafva blifvit påbjudna i Frankrike,
till lika stor skada för rörelsen. Hvad
upplysta franska finausinän tänkte om den
förra, kan han se i ekonomisternas
tidskrift för Juli och Augusti 1870 och
annorstädes; öfver allt ökade den förlägenheten.
Vi hoppas derföre att vår regering, med
sådana erfarenheter lor ögouen, skulle betänka
sig två gånger, innan hon uuder liknande
för-hållandeu lyste tvångskurs på riksbankens
sedlar. Allt bjuder oss således att i
närvarande ögon lick icke undanskjuta det
medel som erbjudes oss, till att med full
frihet ordua vår privatbenkslagstiftning, i
hvilket syfte sådant må finnas vara med
det allmänuas intresse öfverensstämmande,
samt att i en icke allt för aflngsen framtid
vinna en sådan förändring i vårt
myntsystem, att de stora årliga förlusterna på
det inträugande sämre danska och norska
speciemyntet undvikas, alt vi må slippa
öfverbetala våra importvaror utan att
derföre få bättre betaldt för de exporterade,
och att vårt mynt blir erkändt på den
ut-laudska penningmarknaden, hvaraf
saknaden uuder det närvarande systemet på
mångfaldigt sätt ådrager oss missaktning och
förluster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1871/0171.html
