- Project Runeberg -  Samtiden. Veckoskrift för politik och litteratur / 1871 /
216

(1871-1874) With: Carl Bergstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lag, eller om någon eljest pl sina egor
upplåtit plats för ett större antal personer
som kunna falla fattigvården till last, kan,
om ingen öfverensstämmelse skett mellan
kommunen och jordegaren, denne på
fat-tigvårdsstyrelsens yrkande af konungens be*
fallningshafvande åläggas att årligen
tillskjuta högst 8 rdr för hvarje sådant
matlag. Denna siffra har af riksdagen och
komitén bibehållits oförändrad från nu
gällande förordning, men kongl, ra:t har satt
detta maximum till 10 rdr, utan att någon
anledning till ändringen finnes uppgifveu.

Efter den utredning som frågan genom
den förnyade koraitébehandlingen och
senast genom den kungliga propositionen
erhållit, bör det icke möta några
oöfver-vinneliga svårigheter för riksdagen att i
enlighet med 57 S Regeringsformen fatta
beslut i de delar af förslaget som äro
hänförliga till kommunallag eller angår
statens skyldighet att i vissa fall bära
fat-tigvårdskostnader, samt att jemväl öfver
förslaget i öfrigt afgifva yttrande. Det
kan icke bestridas att framsteget från den
nu gällande förordningen är betydligt, både
i afseende på de positiva föreskrifterna och
den anvisning till en riktigare uppfattning
af fattigvårdens väsende som uttrycker sig
i hela gången af det nya lagförslaget.

Vi hafva hört invändas, att den nya
bestämmelsen i 46 $ 4 mom., enligt hvilken
konungens befallningshafvande — bvilka
hafva till embetspligt att vaka öfver
fattigvårdens behöriga handhafvande inom hvar sitt
län — ega rätt att tillhålla
fattigvårdssam-hällen, vid deras uraklåtenhet att lem na
fattigvård enligt 1 $> till att denna skyldig
het uppfylla, skulle blifva illusorisk, då
icke den nödstälde’ kunde såsom förr hos
denna myndighet anföra besvär öfver
fat-tigvårdsstyrelsens beslut. Vi kunna ej
finna denna invändning befogad. Den som
anser sig orättvist eller hårdhjertadt bemött
inom sin kommun har tillfälle att hos
länsstyrelsen andraga allt hvad som ligger
honom på hjertat, och en sådan anmälan
skall, då ej genast röjes dess obefogenbet,
hafva till följd att länsstyrelsen, genom de
medel den bar till sitt förfdgande,
inhem-tar säker kännedom om det verkliga
förhållandet och på det vänliga medlandets
väg söker ställa saken till rätta.
Skyldigheten för hvarje enskild att utan andras
betungande försörja, icke blott sig sjelf

utan äfven dem som äro med honom
genom närmaste blodsband förenade, har fått
ett bestämdt uttryck som saknas i den nu
gällande stadgan, och föreskrifterna till
förekommande af betlaude hafva erhållit
en nödig fullständighct. Dertill äro
värdefulla anvisningar gifna åt de särskilda
fattigvårdssambällena att icke nöja sig med
afhjelpande af den närvarande nöden, utan
på allvar försöka att genom
ändamålsenliga åtgärder förekomma framtidens
trångmål. I detta afseende äro i svnuerhet de
nybildade ränteanstalterna af allra största
betydelse. Vi hafva nyligen, i den sista
af våra uppsatser rörande Arbetarefrågan
(JU 10), haft tillfälle att nämna uågot om
den välgörande verksamhet som, uti ganska
betydande omfattning, i denna syftning
ut-öfvas af kommuner och enskilda. Den
skärpta husbonderätt öfver
uuderstödsta-gare som enligt förslagen skulle
tillerkännas fattigvårdsstyrelserna bör slutligen göra
det möjligt att på ett helt annat sätt än
hittills uppfostra den fattige till idoghetens
vanor. Tanken på frivilliga
arbetsanstal-ter är ny, men den förtjenar all
uppmärksamhet, och de försök som på några
ställen i vårt eget land, men i synnerhet i
Danmark, blifvit gjorda med så kallade
fattiggårdar hafva varit så uppmuntrande,
att det säkert icke skall dröja länge, innan
grundsatsen tillämpas äfven på andra
industriella arbeten än det egentliga
landt-bruket.

Man må emellertid icke vid införandet
af äfven den bästa fattigvårdslagstiftning
fästa den förhoppningen att allt elände
derigenom skall kunna afhjelpas; ty det är
många omständigheter som samverka att
bestämma välståndet eller dess motsats.
Men det fins icke heller någon anledning
att förtvifla om möjligheten af ett bättre
tillstånd än det närvarande. Erfarenheten
i andra länder, bland hvilka vi särskildt
nämna Nordamerikas Förenta Stater, har
visat att nöden icke motstår allvarliga
bemödanden att undanrödja dess orsaker,
och det bar blifvit ådagalagdt att
fattigvården i Nya Englands stater, oaktadt det
förfärliga kriget, under de sista tio åren
blifvit nedsatt med nära en tredjedel. Det
har äfven hos oss på senare tiden blifvit
införda förbättringar som måste hafva ett
afgjordt inflytande på fattig väsendet:
kommunalväsendet har blifvit ordnadt, obliga-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1871/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free