Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu sä mycken disciplin lins qvar inom i
dess leder, att nigon framstående general, !
Mac Mahon eller någon annan, kan
begagna dem till ett statsstreck mot den i
alla händelser fallfärdiga officiella
regerin-gen och åter införa eu militärdiktatur, som
åtminstone förmår skydda de laglydiga
mcdborgarne till lif och egendom. Detta
vore sannolikt det bästa öde soro för det
närvarande kunde vederfaras Frankrike,
men äfven en så sorglig lycka kan efter
all anleduing icke viunas utan ett
inbördes krig, med hvars fasor det nu slutade
krigets knappast torde blifva att jemföra.
Strödda underrättelser.
En engelsk puff. I en af de
engelska »magazines» ser man numera i hvarje
häfte mellan sista sidan i texten och
ora-slagsbladet några blad af mindre format
inhäftade, hvilka ovilkorligen ådraga sig
uppmärksamhet, enar de tyckas vara
lösryckta profstycken ur skådespel, sådana
som autologierna bruka meddela. Ser man
på rubrikeu så finner man t. ex. att den
utgöres af den gamle shakespearska titeln
»När slutet ar godt så är allt godt», och
man är i nästa ögonblick inne i en dialog
mellan unga herr »Frågvis», betjeut hos ett
förmöget och förståndigt borgarfoik, samt
madam »Klokhet», hushållerska, som
blif-vit sänd af sin matmor för att höra efter
huru det står till med fru Kedjesöm, »som
lärer vara mycket sjuk och i stort behof
af sina vänners sympati.» Unga Frågvis
yttrar, att han känner till denna fru
Kedjesöm så tillvida som han vet, att hon är
ättling af familjen Dubbeltråd. Madam
Klokhet, till hvars dygder tystlåtenheten
icke synes höra, förklarar att fru Kedjesöm
är alldeles utan hopp, och hr Klokhet
beklagar icke blott denna fru utan äfven hela
familjen Dubbeltråd, som satt allt sitt hopp
till henne. Hr Frågvis spörjer vidare, om
icke denna fru Kedjesöm är samma
fruntimmer som förut var förlofvad med hr
Publik, hvilken nu å sin sida är förlofvad
med fröken Wilcox-Gibbs, en ung dam
om hvilken man nu öfver allt talar med
sådant beröra. Fru Klokhet bekräftar detta
och berättar att fru Kedjesöm i sina
vansinniga fantasier — ty hon har blifvit så
godt som tokig öfver förlusten af sin
fästman — söker att förtala sin rival. För
öfrigt, berättar madam Klokhet, är det
ingalunda underligt att hennes fästman hr
Publik slagit upp med henne. Hennes
lynne är icke af de bästa; blott det allra
minsta tager emot, så blir bon från vettet,
och hela hennes omgifning måste vara
ytterst försigtig, för att icke stöta henne,
ty om hennes humör eu gång råkar i olag,
så går det lång tid åt att åter få henne
sådan att man kan umgås med henne.
För öfrigt är hon så bullrande och
pratsam, att det är obehagligt att vara i
samma rum med henne. Ber man henne
uträtta något för sig, så skapas hon
visserligen för att rent af säga nej dertill, men
det dröjer så länge, innan hon blifver färdig
med att göra den äskade tjensten, att man
lika gerna kunde ha sparat sig besväret
att framställa någon anhållan derom.
Frågvis säger detta vara eu bedröflig lista på
fel, och förklarar att han icke undrar på,
att hr Publik tänkte sig för två gånger,
innan han gaf henne en plats i sitt hem.
Madam Klokhet öfvergår uu till
beskrif-ningen af fröken Wilcox-Gibbs, hvilken
hon jemför med »Askungen», som föraktad
af sina rivaler dock föredrages framför dem.
Hela familjen Dubbeltråd är färdig att bita
sig i fingrarne af förargelse öfver att en
simpel medlem af den stora familjen
En-keltråd skall bli hr Publiks brud.
Dubbel-trådarne ha ett ostadigt lynne, äro svåra
att kontrollera och mycket benägna för
slöseri,säger madaroen. Men nuharhr Publik
valt en vackrare fästmö än någon af den
familjen, en flicka hvars goda egenskaper
äro allmänt bekanta, som är hjelpsam mot
de fattige, älskad af alla som känna henne,
ojemförligt behagfull, skicklig i allt hvad
som hör till hennes ställning i lifvet, har
ett lynne mildt som en engels, är snabb
i sina rörelser, har eu låg och ljuf röst,
med hvilkeu hon blott afser att nå den
med hvilken hon talar; hon är nkteam och
raka motsatsen till slösaktig. Slutligen
tillhör fröken Wilcox-Gibbs en gammal ätt,
den nvssnämda familjen Enkeltråd,
hvilken dock aldrig förut prydts med sådana
dygder som dem hvilka nu äro förenade i
hennes person. — Unga Frågvis, som tyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
