- Project Runeberg -  Samtiden. Veckoskrift för politik och litteratur / 1871 /
275

(1871-1874) With: Carl Bergstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom de nya bestämmelserna icke inför*
des något annat än hvad som redan
förut blifvit häfd, att redan Riksakten i siu
5 $ gifver rum för den vidsträcktare
upp-fattuing af geroeusamheten i intressen, för
bvilken man skrämt sig i föreskrifterna
om det unionella statsrådet, att Norges
fordringar på en mera betryggande
behandling af de diplomatiska
augelägenbe-terna voro på ett lyckligt sätt
tillgodosedda genom de nya bestämmelserna, och
att deras antagaude icke hindrar
Stortbin-get att i framtiden uppfinna och få
antaget något bättre. I afseende på den stora
vigt komitén lägger derpå att ej binda
föreningens utveckling vid bokstafven af en
död lag, hvarigenom, såsom det heter,
»förslaget ger bilden af en öfverenskommelse
mellan menniskor som äro tvungna att
hålla tillsamman, men som vilja så litet
som möjligt bidraga i detta syfte och
der-före måste med lagens baud och tvång
tillhållas att göra sin pligt», erinrar han
att det i privata förhållanden icke blott
är sådana som önska undandraga sig
uppfyllandet af sina pligter, hvilka önska att
få dem bestämda’genom ett rättsligt aftal,
utan äfven de som veta med sig att de
ämna samvetsgrant uppfylla dem, samt att,
om äfven ett konstitutionelt aftal icke
kan vara så bindande som ett juridiskt,
den politiska föreningen vinner i styrka
genom att bestämmas på ett rimligt och
förnuftigt vis. Han slutar med att yrka
bifall till den kongl. propositionen, emedan
den icke innehåller någon bestämmelse mot
hvars innehåll någon väsentlig
betänklighet kan göras gällande; emedan den
uppställer och häfdar rikenas principiella
likaberättigande och jemnlikhet; emedan
den förlänar Norge garantier, som det nu
saknar, för ändamålsenlig behandling af
gemensamma och särskilda diplomatiska
angelägenheter; emedan den drager en
bestämd och otvifvelaktig gräns mellan
båda rikenas särskilda grundlagar å den ena
och Föreningsakten å den andra sidan,
och dermed gifver Norge det herravälde
öfver dess egen grundlag som det nu
saknar; samt slutligen emedan den om
behandlingen af föremål hvari båda rikena
kunna vara intresserade gifver föreskrifter,
hvilka så vidt möjligt kunna förebygga
tvister derom.

Dessa äro ungefär de synpunkter ur

hvilka de svenska vännerna 8f förslaget
ansett det värdl att antagas, ty någon högre
grad af intresse har det kuappast lyckats
ingifva andra än dem som äro dess
upp-hofsmän, och äfven de erkänna att alla
föreskrifter angående en unionel
regering måste i viss mån blifva ofullständiga,
så länge denna regering icke är
underkastad kontrollen af en gemensam
representation.

Vid första ögoukastet på
konstitutions-komitéus Indstilling finner man deremot
att propositiouen på förhaud är dömd till
förkastelse och derföre icke anses värd en
genomgående granskning. Man har en
gång för alla tagit sitt parti; man vill
icke gå utöfver de gränser som från början
voro utstakade för föreuingen, och man
synes till och med se ogerna de fördelar
som efter dess stiftelse blifvit åt Norge
inrymda, såsom de der kunna medföra vådor
för Norges sjelfständighet.
Helstatssyste-roet står påtagligen såsom ett hotande
spöke för det parti som för ögonblicket
är det bestämmande inom Storthinget, och
om vi äu i denna uppfattning af
förhållandet mellan rikeua kunna skönja ett
obehagligt minne af händelserna vid 1860
års riksdag, så förefaller oss denna
uppfattning af föreningen i ännu högre grad
vara en protest mot den allmänna
politiska bildningen från det specifikt norska
landtmannaparti som nu har väldet i
Storthinget, liksom dess fränder för tillfället
sitta vid makten i de öfriga nordiska
representationerna. För öfrigt är stämningen visst
icke ovänlig mot Sverige, utan tvärt oro
ganska välvillig, och vi känna oss derföre
äfven å vår sida uppfordrade att, så långt
det är oss möjligt, sätta oss in i de
ledande personernas tankegång, medan ingen
ting hindrar oss att göra rättvisa åt deras
afsigter. Vi tro oss derföre böra här gifva
rum åt följande satser, i hvilka komiténs
åskådning i allt hufvudsakligt är
sam-mauträngd:

Om än närbeslägtade genom härkomst och
språk, har dock en tusenårig särskild historia,
olika knltnrinverkan och ländernas olika
naturbeskaffenhet, näring8vägar och andra
förhållanden påtryckt bvardera af de båda
skandinaviska folken en särskild nationel prägel, som
berättigar en särskild nationel individualitet.

Derför är här en förening, hvilken, på
samma gång den nppfyller sitt närmaste
ögon-märke, ömsesidig hjelp och försvar, så litet
aom möjligt inskränker och binder det egen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:53:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidenv/1871/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free